Svampen börjar komma

Nu börjar det äntligen hända saker i svampskogarna. De gula kantarellerna är fortfarande få här i östra Uppland, men soppar och en av

mina favoriter, rynkad tofsskivling,  har kommit i gång ordentligt. Jag hittade också en annan favorit, blek taggsvamp och så börjar trattisarna

dyka upp. Fast dem kan jag också vara utan. Lite kalle, några andra soppar och någon kremla  och en och annan blodriska –  det blev dagens skörd.

Precis lagom.

Så här ser rynkad tofsskivling ut. Omöjlig att ta miste på. Frostig  och bulig översida och skrynkliga skivor. Mycket god!

Anksvamp är också synnerligen läcker. Att titta på, dårå.

Min lilla rensningshjälpreda. Fast idag var hon inte med uppe på bordet…

Storlek efter behag. En del hävdar så bestämt att alla bitar ska vara lika stora. Jaha, säger då jag, som menar att bitarna ska vara efter

hårdhetsgraden på svampen. Kantareller delar jag alltid på mitten. Knäpparlarverna – de jättestora – som sällsynt finns i stjälken, har

jag ingen vidare lust att äta. Och sen lite mindre bitar av kantarellerna som såna , eftersom de egentligen inte är någon bra blandsvamp

– rätt hårda och sega. Större soppar rensar jag alltid bort rören på redan i skogen. Unga ex kan rören vara kvar på.

   

Willys-fynd. Dessa kökskuddar, två styck, har jag i bilen. Perfekta vid utflykter inte så långt från bilen och som nu, vid trädgårdsbordet

i stället för att hämta dynorna. Handtag har dom också!

***

Nu puttrar största stekpannan med svampen. Jag förväller alltid eftersom jag inte tycker om tanken att någon stackars spindel eller något blivit kvar –

här sysslar vi inte med djurplågeri. Dessutom är det en kvarlärodom från Tjernobyl – det cesium som eventuellt kan finnas kvar åker ut med för-

vällningsvattnet. Smaken påverkas inte alls. Sen torrstekning, smörtillsats och slutligen grädde. Dom ska mojsa sig rätt länge där…

Och så salt och peppar. ÅH! Mums!

***

Så har även denna dag tagits tillvara. Hundarna älskar att få ranta runt och leta svamp (eller något annat, som ekorrar i träden), matte väljer bort måsten

som gräsklipp och dammsugning (ingen idé med en hårt fällande Anka) och så  är maten fixad och klar. Kan det bli bättre, så säg?

***

Lite senare. Om det blev gott? Det blev helt enkelt fantastiskt delikat!