Mina stack-ack-ackars hundar…

Dom har en sån korkad matte, ser ni. Ûberkorkad är en ren underdrift och alls inte nära sanningen. Dom som känner mig vet att det verkligen är så. Det var det som blev upphovet till Trojas Tirader en gång i världen. (Dom hittar man på min hemsida, som bara visas som den ska i IE).

Men idag var det väl inte så farligt. Inte om man står ut med det doftrika innehållet av något som normalt sett ska ligga i en kattlåda eller i grannens rabatt.Fast nu hade jag stängt dörren till lådans ställe här på jord och sen åkt hemifrån för ett par timmars regnig utevistelse. Silverkatten har därför ingen skuld alls till att Emblas dyra kompresser som blev över efter operationen numera befinner sig i en soptunna långt bort i grindhålet. Ingen alls.

En annan mindre viktig världshistoria skrevs idag. Vad sägs om sill med ansjovissmak som antirynkbehandling? Så här är det ser ni. Jag har fått ringar under ögonen och det hör åldern till. Men inte ens jag går helt oberörd förbi all reklam utan högg en produkt i affären som lovade evig ungdom (pfff!)… och ivrig som jag var att omedelbart bli underskön, så slet jag upp förpackningen redan på parkeringen och smetade på det förunderliga.

Väl hemma, tänkte jag att det vore bra med en dos till, för nån skillnad sågs då inte än. Nå, då hör till saken att jag även köpt en liten – pytteliten – burk med ansjovissill. Burkarna, den ena undergörande och den andra god, var snarlika till form och fason.  Därför sitter jag nu här med ansjovissillens spad under ögonen.

Så kan det bli. Men det är synd om hundarna, det är det.

PS: Har ni inte sett Kokvinnorna på tv, så skynda till svt play.

Jamäääään! Usch – isch

Sökte nåt gottigt. Trodde på jämtländskt tunnbrödschips. Men… uuuuurrrrrk! Smakar avlagd friteringsolja från Sibylla! Köp icke om humöret ska hållas bland molnen! PS: Osten var god.

Precis som väntat

Dagmar blåste. Strömavbrott vid fyratiden i morse. Jag tar alltid ut hundarna vid den tiden, så jag såg när det inträffade.

Ingen ström kom och inget kaffe blev det. Somliga (jag-relaterade) var för lata för att tända i spisen eller hämta spritköket. Fast inköp var nödvändiga och därför blev det en mugg kaffe från macken. Vädret var helt underbart, Dagmar hade lugnat sig – nöjde sig med att fälla en massa träd och sno någons hustak i Östhammarstrakten. Nå, sju grader  blev till hela tio grader varmt och därtill strålande sol. Finfint kameraväder med andra ord… men den var kvar hemma med urladdat batteri och telefonen låg kvar i bilen och lika bra var väl det det.

Vi gick Surgubbestigen och rusaglädjen hade ingen ände, det var knappt ens halt längre. Efter en stor fallen fura, som vi tråcklade oss runt, fick ett sjätte sinne mig att koppla hundarna, fastän ingen hade kunnat passera trädet med något fordon och några andra spår syntes inte heller i den lilla snö som fanns kvar.

Så står den där plötsligt, en kolsvart stor hund som repar allt sitt mod och rusar mot oss. Ankan gör sig stor som ett hus, men den avvaktar, den svarta. Snart märker ägarna bakom en krök att något pågår och så gäller det för dem att få in sin hund som om och om igen rusar fram, skäller och tvärstannar på säkert avstånd. Till slut går jag undan lite och äntligen får hussen fast i sin ”Matilda”. Matte och barnvagnen(!) kommer fram också och lättnaden hos dem med mitt ”Det är helt ok, det gör ingenting alls” var fin att se. De hade väntat sig ett möte lika lite som jag och då finns det ingen anledning att förstöra resten av promenaden och resten av dagen med att bli arg. Många blir det i alla slags situationer. Befogat tycker jag endast att det är när någon alltid har sin hund lös och den alltid beter sig så utan att ägaren bryr sig om det.

Jag har suttit med skägget i brevlådan några gånger och jag vet så väl hur gott det känns när den andra parten tar det lugnt. Oväntade situationer kan alltid uppstå, så enkelt är det.

I stället fortsatte vi på varsitt håll och jag och hundarna var väl ute ett par timmar i alla fall. Embla är mycket duktig på att skickas ut till en sten några tjugotal meter bort och däruppe utföra olika saker, som sitta, ligga, snurra. Ankan tittade på och rullade sig. Men när Embla efter tredje gången kom och fick sin belöning, sa det pling i Ankans hjärna och hon gjorde likadant. Rätt intressant, eftersom detta är en inlärningsmetod som man börjat få upp ögonen för. Mina kollegor var nyligen på Nordens Ark och hörde en spännande föreläsning om detta fenomen.

Väl hemma var det fortfarande strömlöst efter 10 timmar och jag föll till föga och hämtade spritköket. Jag fyllde på ordentligt med T-röd och sotade ner mig som vanligt. Precis när jag fjuttat på så… gick strömmen igång.

Så absolut självklart! Det har då aldrig slagit fel. Tjurig som jag är, kokade jag ändå både ägg, makaroner och spenat på köket. Med köttbullar räcker det till matlåda i morgon på jobbet också. Kaffet fick däremot gå i bryggaren.

Oj, vad text det blev här då. Kan det möjligen bero på att jag har annat brådskande att göra?

Säger man fortfarande God Fortsättning när det är Annandag Jul? I så fall: God Fortsättning!

Ett julkort

Med en julhare hälsas alla och tack också för de jättefina julkort som kommit i mailen! TACK! 

Fjärde advent

Och här sitter jag och leker med ett gratis bildredigeringsprogram till den dator jag nu har.  Innan ljuset kom i morse, ja… eller det som skulle vara ljus men bara blev gråblöt dager, så släpade jag runt hundarna i en timme i snösörja. Dom ville inte. Jag ville inte. ”Men vi måste”, sa jag hurtigt. Sen kunde vi lägga oss  en stund och sova. Hundarna då, alltså. Jag tittade på Downton Abbey på svt play. Bra att playen  finns – då kan man verkligen välja och slippa bruset av allt annat som mest är skräp. TV:n har jag inte saknat en endaste sekund.

Kameran har semester och telefonen får duga till avporträttering.  Dagens snusförnumstiga råd: tänd de fyra stearinljusen, ät en god pepparkaka och var på ett gladare humör än jag!

Inget om nåt men ändå

Tidig morgon. Det händer inte så mycket men solen går upp i alla fall.

SmÖrjan halkar glatt och gårdagen var en bra dag på jobbet.

Har nu ett enkelt bildprogram i väntan på bättre och det var lite krångligt att ändra pixelstorlek. På sista bilden här kom jag på hur jag skulle göra. Hä var ju bra.

Helt otroligt, egentligen

Ingen tupp. Inga ägg. Tupp: ägg direkt. Ett par veckor senare: fyra ägg av fem höns…. jaja, säger bara det.

Han behövs!

Jag, den stora filmregissören

Ja, jag övar mig i alla fall…. haha. Ett slut kunde ha varit bra och det hade ju inte behövt se ut som nåt läskigt. Bengan älskade den lilla kartongen och ville på inga villkor komma ut därifrån…

Och vad är där mer att säga?

Intet. Bara förstummelse. Och stolthet över att en av oss kollegor på Spånga jobbar med sådant. Och har såna hästar. Två är de och precis som dessa från Camargue i Sydfrankrike.

Jag är så djupt imponerad.

Så som det ska vara

Hej på er!

Jag har ett och annat att meddela.

Som t ex att dom här pepparkakorna är bäst i test hos/i Schnauzerstugan. Bättre än hembakade och då smäller det högt. Mmm, med lite smör på … med lite ost på… med lite messmör på…  med lite havssaltchoklad på. Eller helt utan nåt på.

Dom sålde glatt gårdskött till halva priset. Vafför då? Jo, datumet går ut idag. Jameeeeen! Nötkött ska vara halvruttet för att bli gott. Så nu ruttnar det på i kylen med goda kryddor.

Så är det, förstår ni!