Den började med en Kalle som ingalunda hade några planer på uppstigning.
Långt om länge mitt-på-dan gjorde vi en långtur. Hösten visar sig tydligt i ormbunkarna. Nära noll på nätterna och vips blir de bruna.
Bort-i-vägen vek vi av på Stora fältet – ensilagebollarna är hämtade och det var framkomligt. Troja tyckte att denna tid var underbar och slukade möss och sork så magen stod i fyra hörn medan Embla bara fångade – Troja fick stå för slukandet… och Ankan, tja hon var för lat!
Fåren var ute fortfarande, så Kalle fick stanna i koppel, det fick inte bli fööör intressant…
Den grävda dammen, som ju är så enoooormt stor kräver naturligtvis en motorbåt… för hur skulle de annars kunna få upp den utplanterade fisken eller håva in de likaså utplanterade ankorna…..
Ja, enkelt kan det ju inte vara. Numera är det så mycket utplanterat att det inte går att använda som hundbad heller, guano och fisk undanbedes i pälsen. Hägern som lyfte och jag missade, var desto gladare…
Vi kom över på andra sidan och det fula hygget från förra året är fortfarande ruskigt hemskt och vägen neråt undvek vi därför.
I stället gick vi uppåt och passerade ett av alla öppna dagbrott. Mycket lågt vattenstånd och inte lätt för djur som fallit i att kravla sig upp men sånt bekymrade de sig inte om, de som grävde hålen. För dagen låg inget djurlik där med magen i vädret i alla fall.
Anledningen till att vi inte gått här på länge är fulgruset, fast nu har timmerbilarna pressat ner det värsta. Kalle fick vara fortsatt kopplad, för här finns många viltväxlar.
Tistelfröerna har blivit tonåringar och lämnar nu ett efter ett den trygga modersfamnen.
Vi träffade en snok som försökte värma sig på det något behagligare gruset. (”Uff! sa Kalle, den bittar!”) ”Biter heter det”, svarade jag automatiskt, van vid Kalles turkiska ordvrängningar.
Så kom vi runt till Lina och Abbes by, bestående av hela två hus. Inga synliga hundvänner idag.
Allt görs samtidigt: skogsgallring och…
… bredbandsgrävning. Fast idag söndag stod grävmaskinen lite gömd så ingen stjäl den…
Nästan hemma igen svängde vi vänster, upp på ”stora vägen”.
Grannen puttrade förbi med fylld kärra som ska tömmas i silon. Dieselavgaserna var ljuvliga… *host, host*
Nu är det bara uppför Hammarbacken och så…
… öppnade sig ”hemma”.
Grannen har illröda pelargoner på sin mur och…
… jag vill förstås inte vara sämre! 😜
Hönsen släpptes ut och tuppkycklingen växer och står här med en gobit – helt fastfrusen – Sotbjörn varnade visst för en livsfarlig koltrast eller nåt…
För så klart att man ska vara uppmärksam! 😄
Ja, en vanlig hemmarunda, men första långturen härikring utan Ankan. En månad igår men dagarna går vare sig man vill eller inte. Äntligen är klockan sovdags. Det har blivit mörkt och Kalle är mörkrädd, så han har rullat in sig under täcket, beredd att ge mig en decimeter madrass eller så – ”apselutt inte en millimeter till”.
”Absolut”, heter det Kalle…………………….
gyllensilver.wordpress.com 
Sådär ja! Då har höstvandringarna satt igång, bra jobbat 😀
Verkligen imponerad av din murprydnad 😂 Har du inte fler av dina fina Mårbacka pelagoner kvar?
Ska snart lägga in en bild på min månadsgsmla kyckling så du kan tala om vad det kommer att bli, tupp eller höna 😉😇
Det går ju äntligen att röra sig, här har det inte varit som hos er, minsann.
Mårbackorna står inne, tycker det här arrangemanget var perfekt! 😀
Vet bara hur mina ungtuppar ser ut, hedemora/gotlännngar. Skiljer sig så. Dessa är bredare över näbben men framför allt är beteendet och rörelsemönstret annorlunda, kaxigare och mer upprätt.
Förresten …..
Det är inte Kalle som är sjusovare, det är du som går upp för tidigt😬
Han är en latmask!!! 😀
Fint att få följa med på promenaden. Den kändes nog bra för dig också. om än inte så lite vemodigt. I övrigt håller jag med Ann i inlägget ovan. Kalle är absolut inte en sjusovare bara för att han inte är i fas med dina morgonvanor. Hos mig gör vi kvällsrundan så här dags på dygnet eller ännu lite senare, en stund efter midnatt. Sedan sover både jag och Kasper till framåt nio. Det du!!!
Vad är det för konstiga tider din blogg visar – 9.32 skulle jg ha skrivit förra kommentaren. Min klocka visade på 23.32.
Ja… jag bor i utmarker – mitt i Sverige! Så oändligt många hundminnen är här och det gör det så tungt.
Nä… Kalle är ingen sjusovare – bara lat! 🙂
Lite olika dygnsrytm har vi allt, du och jag!
Hoppas så att din gemensamma Grynetvän kan ge dig ork att driva ”ärendet” vidare.
Vet att min blogglklocka visar fel trots att jag försökt att ändra men då kommer inte inläggen upp…
Fast tid är bara ett relativt begrepp ändå….. 😀
Med en sån charmör i sängen får du nog nöja dig med en decimeter, eller så. Dom där hopskrynklade giraffpinnarna på första bildenär alldeles ljuvliga. Och du, låt Kalle ha kvar sin turk-brytning, den är oxå charmig 😉
Promenaden var fin – om än liten gyllenboll med silkesöron saknades. Livet rullar vidare… Utom då för dina pelargoner förstås. Äsch, det är ju ändå höst.
Det heter turkisk själviskhet! Otacksam Burk är han!
Trodde det skulle börja lätta lite men Ankan har satt sina spår.
Tack för den långturen.
Kunde jag ana ironi vid den grävda dammen 😉
Såna där daghål är jag livrädd för när jag går med hundarna i skogen. Hemska tanke om dom skulle få för sig att kolla närmare och trilla i.
Men det ser ut som du har lämpliga skogar för trattisar m.m. Din bild med hyggena på sidorna och skogen rakt fram, kunde varit tagen på vägen till en av våra bättre svampskogar.
Kanske skulle du ändå offrat lite vatten på din krukväxt.
Så synd att inte kycklingen var en höna. Har det bara blivit en kyckling i år?
Jag bor i ”obygda” mitt i Uppland…
Ja, dammen, snart ordnar de nog vattenskiderace på den.
Det gör inte så mycket med trattkantarellerna, är inte överförtjust i dem ändå. (Surt, sa räven)
Gamla petunior ger väl ett intressant uttryck! 😀
Min vita höna Jungfrun ligger på en hög ägg, så det blir nog fler vad det lider samtidigt som jag då inte får ”matägg” på länge.
Hej, din grusväg liknar min, förutom att jag har femtielva potthål så man får sicksacka både när man g¨år och de som kör bil bara svär så det osar. En månad, jag tycker det har varit en lång månad. Men för dig känns det säkert som igår. Jag gillar din prydnadsblomma bättre än grannens, känner lksom igen mig mer i den…Jag har inte lyckats stå emot suget i tarmen helt, så sista dagarna har jag skogsvandrat, och plockat svamp, men det är mycket roligare att skänka bort det man plockar för det är ju ett evighetsarbete…Hälsa Kalle så gott och sov gott på den lediga decimetern