Ha! Så kan det också bli…

P1140930

Ankan, ännu levande, njöt så av roslagens östersjö. En bild att glädjas åt ändå….

Det är nog bara att acceptera, åren går fort och tar slut tvärt. Ska de också. Fy för förlängningshokuspokus.

Men hujedamig, så tomt det blir……

….. fast Kalle blev nöjd och det måste vara huvudsaken! ❤

Annonser

12 comments on “Ha! Så kan det också bli…

  1. Vilken fantastisk bild! Sant, så sant… åren går och vi kan inte annat än acceptera att våra älsklingar lämnar oss. Alternativet är otänkbart – att välja bort djuren för att slippa sorgen, ibland hör man folk som resonerar så. Vi skulle inte stå ut utan hund – sorgen får man helt enkelt hantera (det lyckas ju ibland – om än inte varje dag)

  2. Ja. En bild att glädjas åt. Inte gråta över. Eller kanske både och. De lever inte så länge som vi vill. Aldrig gör de det. Och fastän man vet det från början så blir slutet ändå så svårt. Så är det.

    Tack för att du visar den här bilden nu. Den är härlig och på något sätt får den mej att tänka både bakåt och framåt.

    Var rädd om dej.

  3. Glada fina Ankan, med de tusen ansiktuttrycken. Baksidan, med att vara djurägare, är ju deras kortare liv. Men till sist, minns man alla komiska, tokiga, galna, glada påhitt. Vi kan idag skratta åt episoder som hände, med våra andra hundar. Tiden läker alla sår, men ärren finns kvar.

    • Jo, fin var hon och älsklig. Lite motig emellanåt men annars hade hon ju inte blivit en individ. Hoffen syntes i beteendet ibland! Hm…rejääääält!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s