GOTT NYTT!

P1290319

Denna fina lövsågade snöfigur fick jag från Tyskland och nu hänger han i mitt  dörrfönster – plus en massa finchoklad så att jag kan rulla in i 2017, minst lika rund som han. Och så faller jag mjukare…

P1290321

För faller, det gör man lätt denna så kallade vinter, där temperaturen har några slags skrattparadyxmer och gör allt för att gynna läkarvården. Jag har inte tid, så alltså går jag inte ett steg utan broddar.

P1290324

Såna bryr sig inte en lurk om. Han har inbyggda.  Men nåt gladflin bjuder han inte på. Att sitta fast i koppel är inte något han menar är något nödvändigt alls – det är det däremot att få springa…. Men så eländigt är det att nästa år, det nya året, ska skjutas in (helst i förväg) och här riskeras inte ett lurkliv.

Kalle är inte så rädd för fyrverkerier, bara lite. Många andra hundar och de vilda djuren blir dödsförskrämda. Så varför, varför, varför smälla? Kunde inte det nya året få bli en ljushögtid utan pang?

De icke tanklösa människorna önskas ett fantastiskt fint 2018! ❤

Annonser

Lycka!

P1290318

Ja, lite sned och vind men denna is som ser ut som vatten, måste jag ta mig över varje gång jag ska till hönsen. En liten aaaaaning halt! Men jag har broddar så det går finfint trots allt.

Till jul lyckliggjordes Kalle av en underbar julklapp av Cornelia – åh, så goda tuggpinnar och godis! Och matte blev inte utan heller utan fick ett så fint silverhjärta till minne av Ankan med ingraverad text: ”if love could have saved you you would have lived for ever” 

Så fint och så förtvivlat ledsamt men också något att bevara djupt. Tack snälla! ❤

PS: jättefina pepparkaksformar i form av höns fick jag också – och hönsen har fått sockerkaka  och pannkakor, som jag tog ut figurer med formerna av. Tänka sig, Cornelias favoriter är INTE höns, i alla fall inte deras fötter! 😅

I övrigt har de fått helrent och trevligt, viktiga är de ju.

P1290310

Den Gräslige finns kvar och måste ju underhållas. Eftersom hela tillvaron här ser ut som bild 1 så blev jag så glad att det äntligen blev sandat så att vi kunde åka till Kalles Top 1. Ja, Hågahagen är sannerligen förunderlig och där var Trei, borzoien, fast ha fastnade visst inte men lycklig blev han ändå. Sedan har vi Cleo, äsch Leo var det ju… vars matte nu har hittat sig och köpt ett hus i Medelpad, sååå spännande!

P1290312

Den irländska settern som jag alltid glömmer namnet på men som idag var där med dotter istället för far.

P1290314

Precis så är livet på en pinne! Perfekt!

Hur stavar man ”suck av lättnad”

P1290286

För… snön som kom har rasat från taket UTAN att ta med sig pannor. Vilken lättnad!

P1290287

Den konvexa isen på trappen har inte försvunnit och jag vill inte hacka. Lite spilld havrekross  gör i alla fall att vi fortfarande har alla ben i behåll.

P1290284

Missnöjda truppen  minus ungtuppen är lite oglada över isen och snön. Vem har påstått att höns är dumma!? Nä. Einsteinnivå har de allra minst. Hit med vår snaaaaarast!

En dag.

En dag. Varken mer eller mindre, bara en dag i december. Igår. Då blev längtan till Öregrund ofantlig, så Kalle fick finna sig att masa sig upp och ut.

Djurstens fyr på Gräsö lockade men det var lite sent på dagen så den och Kalles klippor fick fortsätta sin vinterslummer (”ja vill också sova!”)

Vattnet är ännu öppet men rasslade där det frusit till och som alltid hittade jag lugnet härute , förmodlingen för att jag aldrig har behövt leva här på riktigt. Då hade nog enbären spelat en viktigare roll, Nordens oliver kan man kanske kalla dem.

Göranssonska villan måste alltid vara med, annars har vi inte varit här och det känns tryggt att den alltid står där och vakar.

Hoppa på klipporna var inte att tänka på, isglacerade som de var men titta och andas gick det också.

Nyponen är med bara för att jag också tog en bild på på sömntorn där den lilla sömntornsstekeln vilar som larv. Skönt och mjukt ligger den inbäddad. (”Ja vill också vara en stäckel”)  ”Stäckelbilden” försvann dock….

När vi kom hem hade det mörknat helt men vad kan då smaka bättre än härliga saffranspankakor med sylt och grädde? Inget! 😍

Gyllene morgon

P1290239-1

När solen behagar hälsa på så blir allt gyllene. Högt orkar den inte och snart försvinner den ner igen men det är vackert den stund den är framme.

P1290240

Fast särskilt decembrigt känns det inte, mer som februari eller mars och Kalle ”frysser om tåarna” Tåarna och fottarna måste jag räkna varje gång vi går ut eller in för jag dröjde för länge med att skotta trappan ordentligt och likaså ”glömde” jag att tömma vattentunnan som nu sväller på ett intressant sätt…

Ja… fint är det. Måtte det gå över fort!

 

Snart jul!

P1290235-2

I morse bad Kalle så vackert att snäällllllllaaaa! Vi passerade ”lilla gumman”, den prickiga, som dock dolde sina prickiga behag idag.

Efter ett par dagar ha vallats hemma bland huggen skog, halkiga vägar och bara så där allmänt grått, trots solglimtar. Efter att ha sett hönshägnet braka sönder av oväntad blötsnö och efter att ha retat sig över hur somliga kör, ja då var det skönt att halka iväg till lite mer ”handla” och då också ett besök i hagen.

Ja, då vräkte förstås blötsnö ner, så inga bilder blev det men Kalle fick en rond med borzoien Trei och som en bonus Elsie, som ju är ”en sån som Kalle”, en lurcher, alltså, fast irländsk. Eftersom det snöade så fick kameran stanna under biltak.

Det där nödvändiga handlandet är gjort och klart men inget att rekommendera i dessa julhysteridagar. Inte alls, men jag slog inte ihjäl en enda, vilket nog var att vara snäll i överkant. Vilket folk det finns! 😨 Men…  faktiskt snälla också, så Kalle fick sina märgben med hem, trots allt.

Kanske blir det en god jul ändå! 🎄

Tredje i advent 🌟🌟🌟

P1290217

Tänk så fort tiden rinner undan! Dagen har varit kall och hemsk men med sol i alla fall. Mina lussekatter blev några underliga krokar men de går att äta ändå. Grät inte över det utan gjorde en saffranskaka i stället. Som alltid en utseendemässig katastrof, särskilt fotot, men hiskeligt god, där glasyren är gjord med pressad apelsin och blåbären faktiskt är egenplockade.

P1290221

Men det här är ingen katastrof utan en frejdigt rävspårande skurkturk. ”Fast det är kallit om fottorna, matte”.

Narnia, min ”egen” lilla skog bakom Stugan, där har bonden gallrat. Vad händer när inte stora träd suger upp vattnet i marken? Jo, såklart att det blir översvämning. Ledsamt är det. Mitt Narnia.

Hälge smet undan

P1290213

… och det gjorde tyvärr hundspannet också. Men det var roligt att se det fara fram och Kalle blev mäkta avundsjuk. Är rätt stolt över att ha inte mindre än två gårdar med hundspann här på mina skogsvägar – det visar verkligen att jag bor i Norrland-Näst-Intill.

P1290215

Vildsvinen härjar som sagt men här är svartgrisarna från nästa by. Inte för att de syns särskilt bra men böka kan de!

Och som sagt…Hälge skämdes inte heller för sig, så länge han får finnas kvar.

Ja… tänk vad ni missar som inte bor just här!

Fast dretvädret vill ni nog inte ha, inte roligt på någon fläck.

Ja, även om det är väldigt ofärgat nu

P1290200

… så är det ändå idag, dagen efter Lucia. Slaskväder på det. (Nä, två dagar efter, jag är visst dagvill igen… 😱).

P1290201

Kalle bad så innerligt i morse efter att ha morgonbuffats igen med katten Kalle om att snääääälllllla!

Svårt att motstå och vi belönades, för minsann var inte både Santa = St bernhard Tyson, Borzoien Trei  och boxer Ulla där.

P1290205

Är inte tillvaron helt fullkomlig då, så säg!

P1290206

Jo, minsann – här slurpar vi minsann in ALL julstämning, särskilt extra gott godis!

Sen ska folk lära sig att julköra lite försiktigare, tack.  Det dyrbaraste jag har finns i skuffen.

Bara gammalt

Snön håller som bäst på att rinna iväg någon (annan)stans men mina småvägar är otroligt isiga och såphala och helt olämpliga att ta sig fram på, särskilt som att överlastade timmerbilar alltid helt plötsligt ska fram just då. Så vi halkar runt lite i Narnia men just inte mycket mer. Skäms på mig men Kalle är faktiskt mycket nöjd. ”Det är så kallit och blöttit ju…”

P1220635-1

Men precis som alltid är morgonritualen mycket viktig. Katten Kaspar gnuggar huvud med Kalle, precis som han gjorde redan första gången de träffades. Det är Kalle, det är det. Har märkt det så ofta i Hågahagen – alla hundar smälter som smör och följaktligen deras hussar och mattar också.

blog18.1105a

Nåja, där har vi inte varit idag så jag får leta mer i arkivet och då dyker alltid denna bild av Embla upp. En fullkomlig bild! Emblas helt totala fascination över den automatiska biltvätten, i stället för att huckra i skuffen och tycka att det är obehagligt.

Jo, minnena överger en inte och Embla nog aldrig. Men hon lever på så sätt vidare och baske  mig ska Kalle få lära sig att städa bort sina märgben, ska han. Med början IDAG!