Apelsin är väl nyttigt!

P1290451-2

Att det ska förpurka sig jämt och jämt igen!

Hade glatt mig åt en apelsinläsk i kylen, en såndär 1,5-liters. Flaskan var ICA:s eget märke och den var då det lankigaste man kan tänka sig. Efter ett par klunkar så slant den därför behändigt ur händerna och ner på köksgolvet där den snabbt fyllde trossbottnen som på Emblas valptid. Den raringen tog lite tid på sig med det här rumsreneriet… till skillnad från Ankan, som var färdig på direkten.

Så istället för att sova gott, så blev det till att torka upp golvet alltmedan en lurk tyckte att det plaskade jätteroligt.

När ordningen till slut var återställd var det lögn att somna om, såklart. Det främjar vakenheten att slita med onödiga hushållsgöromål mitt i natta.

Hoppas att husmössen inte blev för våta i huvudet. Kanske var det bra med apelsinläsk, c-vitaminer och så… istället för valpkiss. Luktar lite bättre också, faktiskt.

Dagens väderrapport: snöfall. 👺 Slut på rapporten.

Annonser

Det är vinter igen…

P1290737

Väl noterat av de råa djuren…

P1290743

Matte ville åka iväg någonstans och då dög ju Hågadalen bra. Till Kalles oförlåtliga besvikelse blev det inte hagen…

P1290745

Men, för all del, lite spännande här också och ån var öppen.

P1290746

Nysnö om än inte så mycket.

P1290748

Förallandel rätt vackert…

P1290773

En Kaspar – oh, den vackraste av alla fula katter!

Nu fräser svamp i pannan – finns det något godare? NÄ!

Ytterligare en dimmig dag

 

…då gjordes Kalle lycklig – Håga! Åh, Hååååga!

 

P1290732

I glada vänners lag, Treis och Ullas, blev livet värt att levas igen.

P1290734

… och Eskil var inte sååå på idag.

P1290735

En som alltid lugnande  (och urtråkig – enligt Kalle)  tur i dalen. Icke en endaste kråka, denna dag.

Bonus i den grå dagern

P1290724

Ja, den dubbla frukosten måste tröskas ner, så det blev en långtur med Kalle, förstås.

Snömängden är just inget att skryta med men vattensamlingarna desto besvärligare och idag höll vi oss ”på land”.

P1290725

Att korsa/runda Stora Fältet var inte att tänka på, där har damm och dike svällt över alla bräddar.

P1290726

Skogen kändes inte heller som ett alternativ idag,  det är så brötigt efter all gallring överallt. Torrakan mitt i hoppas jag får uggleinvånare senare. Slaguggla, pärluggla eller hornuggla. Sparvuggla vore också något.

P1290728

Men en jättebonus på hemvägen  – där kom Stenringen med sitt hundspann och visst blev de nyfikna, draghundarna, men höll sin kurs ändå.

P1290729

Å, vad Kalle skulle ha velat springa med dem!

Man ska inte tro så mycket

I alla fall inte att klockan är halv sju på morgonen, när den faktiskt bara var midnatt.  Men det trodde jag helt allvarligt och Kalle falu och matte korv steg tappert upp och gjorde alla sysslor, inklusive serverade oss en god och näringsriktig frukost. Sen blev matten lite förvånad över att det inte blev ljusare, nä tvärtom blev det allt svartare ute… Då, först då tittade hon på klockan en gång till och insåg den svarta sanningen och det var bara att rulla in sig i filtarna med Kalle som värmekudde och somna om. Det gick faktiskt så nu är det morgon igen… Upprepning är all lärdoms moder…

P1290711-2

Igår var det inte så halkigt i skogen längre… men desto buckligare, så som det är i Schnauzerstugans närskogar. Men eftersom ryggen hade gått av så var det nyttigt att kliva upp och ner hela tiden och idag gör den inte det minsta ont. Det finns alltid positiva saker med det mesta om man anstränger sig att leta.

P1290712

Fast närskogarna lever farligt. Om dessa vitmärkta tallar ska få stå eller inte,  det vet endast marodörerna. Jag hoppas förstås att de ska få finnas kvar men hopp är inte detsamma  som faktum.

P1290715

Vi kunde gå en lerig men fin kvartersrunda: runt till nästa by och så hem över… tja… ett hygge. Vårkänslan fanns där ett tag!

P1290717

Det hade gått mycket lättare om somliga hade fått löpa fritt, så det så. Men med alla råa djur och hjortar och vilda svin runt om, för att inte tala om grönklädda marsianer eller om de heter jägare, så fick det faktiskt bli koppel. Basta!

P1290718

Kalle roade sig så gott han kunde med allehanda pinnar och kottar men bäst var att fiska upp isflak ur vattensamlingarna. Då hade han gärna sett att jag jagat honom över stock och sten men även där fick han bli besviken, den stackars hunden.

Ja sen blev det alltså som det blev. Tuppluren efteråt blev en ny dag, åtminstone i tron. Men efter två frukostar är man kanske redo för söndagen ändå fast jag inte hittar osten som jag la på ett kallesäkert ställe. Väldigt säkert även för matte.

Och jag är nöjd. Tappade inte en enda broddsula. Knepet för det var att inte sätta på någon. Så bra att det finns lösningar på det mesta!

Om att älska sin stuga

Här vill jag bo och aldrig någon annanstans. Då gör det inget om jag ibland måste smälta snö för att få vatten, slita med veden för jag får påta och gräva i trädgården och glädjas över krokiga morötter och tomater som aldrig mognar och potäter, det är ju en fullvärdig måltid i sig. Där kan hönsen krafsa runt och hunden njuta och katterna verkligen ge trivsamheten en själ och ett ansikte.

Tänk, vad jag hittade på Svt play: Dora på Lammholm – en så fin årsdokumentär från ön i Ålands skärgård av Mikaela Weurlander. En smällkaramell att verkligen ta till sig liksom Gubben i stugan av Nina Hedlander, en favorit sen många år, som jag senast åter blev begeistrad av igår.

Där kan jag varje stavelse utantill men om Dora visste jag inget. Men o, vad den var värd att se!

P1290661

Schäfern Kings husse tycker också att det är som Gubben i stugan här och igår bytte jag några ord med grannen Göta, tänka sig! Gården finns ju också och grannen på andra sidan – rent överbefolkat är det här. Minst tre bilar om dagen passerar men ändå är det paradiset vilket jag inte får glömma helt när det krånglar på det ena eller andra sättet.

Att ha roslagsnatur i omgivningen och inte långt till kusten. Att ha storskogen inpå trots att de hugger ner den så ivrigt, åh, då vill man inte flytta till en låda i ett hyreshus – det vägrar man!

P1150009

Goda grytor och massor med grönt.

P1150401

… och så en gäspande kissekatt – då är trivseln stor.

Det påminde den fina dokumentären om Dora om och esset i rockärmen heter Kalle. Bättre kan det inte bli!

Hej, då, snön

P1290672

Den försvinner snabbt, snön, bara rinner iväg

P1290675

Grattis till oss Kalle! Här ska vi halka oss fram ett par timmar. Platsen är Gamla Stigen mot nästa by.

P1290680

Väl uppe vid skogen blev det bättre och Kalle kunde få springa som han måste, för att må bra.

P1290685-2

Men även här har skogen fått ge vika – en fin svampskog, dessutom. Blir så ledsen.

P1290688

”Jag kan bita huvvena av dem, matte.” De där mördarhuggarna, alltså. Fast lite bra tyckte han att det var ändå med många nya och spännande dofter.

P1290699

Tassavtryck från några dagar sedan har blivit ”negativ”.

P1290702

Hönsen fick vara ute en sväng vilket uppskattades. Två till är inte på bilden.

P1290704

Jaha, får se hur länge de kan vara kvar tillsammans, stridstupparna…

Snodde ihop en pajbotten av bovetemjöl eftersom det var det enda jag hade  men det blev gott ändå. Tjocka på sig är en metod att fly vinterns elände.

Ett, två, tre, fyr, femsexsjuuu

P1290649

Gulsparven håller på att försvinna, sa de på radion. Det kan ha sin förklaring i den förgiftade världen vi lever i eller så beror det helt enkelt på att de bor här just precis kring Schnauzerstugan, De gillar havrekrossen jag lägger ut , så där sitter de i trädtopparna och räknar och räknar till 7 hela tiden. Att bilden är så otydlig är för att att den är alltför beskuren men man kan ju se att det är en gulsparv i alla fall. Dessutom var det den första fågel jag fick ögonen på i morse.

Igår pratade de om just fågelläten och ramsor för att lära sig dem (radio Uppland). Men stjärtmesen kom aldrig på tal, den som pruttar sig fram i tillvaron: ”prrrrttt, prrrrtt, prrrttt” och som ofta sällskapar på promenaderna, liksom domherrarna. Fast domherrarna pruttar ju inte utan visslar så ljuvligt vemodigt. Det går också an!

Annars är det mest nötskrikorna som ilsket letar efter alla sina gömda nötter och så undrar de högljutt varför de är så glömska… Det är en synnerligen mänsklig egenskap och borde inte drabba oskyldiga fjäderfän.

P1290651

Resten av världen är emblisk, det vill säga grå. Allt är grått-i-grått-vått. Men den är inte så hal, inte idag åtminstone. Kalle fick sig en riktig långtur på sådär 3 km… och känner sig misskött å det grövsta. Förlåt, min Kalle, men du får lov att härda ut. Matte är minst sagt töig hon också (åtminstone i näsan) och mosig i huvudet och febern gör att det nog hade känts svalkande att gå i baddräkt.

P1290661

Så där är vi nu – det har rasat ner snö från taket men än har tegelpannorna bestämt sig för att stanna ”put”. Nå, det är ju faktiskt alltid något att kunna glädja sig över, när allt annat är så blaskigt.

P1290666

För att jag inte ska skutta för mycket av lycka, så tyckte vattentunnan, den fina, med tappkran och allt, att det var dags att ge upp andan. Va int de onödigt?! BLÄÄÄÄÄ!

P1290664

”Fast… det är bara och bara ditt eget fel, dummatte! Men…. så länge du har två ben och jag har fem (och hela mig på det), så klarar vi nog den här vintern också!”

Det var väl självaste… bah!

Man ska inte gnälla och gnöla så mycket. Det straffar sig. Skrev ett sånt inlägg som hamnade på en egen flik – mäh! Tog bort det.

Jaja, tog min Skurk och marscherade ilsket ut i den iskalla världen. Några kilometers frustrerat trampande lugnade ner mig men kameran frös förstås ihop i kylan (tänker inte titta på termometern) så en behagligare – om än märkligt färgad – bild här.

älg4juli12_0003-2

Just nu har de inte så roligt, älgarna. Fast som tur är röjer bonden snår och då finns det en del gott att barka av.

Kalle hade gärna haft lite sånt väder, han också, för tassarna frös ihop precis som kameran. Tossorna som Cornelia sytt är till för skador och skadad är han inte. Däremot en slarver som till och med är sämre än matte när det gäller att hålla ordning på sina prylar.

Nu är inte söndag en bra dag att flanera på med jägare bakom varje sten, så än kan jag sura några timmar till, tills det blir en ny och bättre dag.

Nu ska jag trösta mig med en plåt ugnsrostade morötter och potatis mm så blir det kanske lite bättre, humöret.

(Headern på Ankan får vara där eftersom jag inte har någon bra sån på Kalle, stackars hund)

 

När moll förvandlas till dur!

P1290577

Ja, då ska man slänga ut en massa glada bilder, förstås, men kameran låg bortglömd i bilen på en parkering för långt borta. Bara en snöig en på vägen hem.

Nå, så fick det bli lite glädje i alla fall! Långskånken ville absolut till Håga och  jag är ju slaven här…

Hur lyckat blev inte det? Åh! Fantastiskt! Först gick vi en lång tur i själva dalen men sen, i hagen! Åh, igen! Där till att börja med gatuhundarna från Irland och minsann hade de blivit mycket, mycket modigare. Kalle gjorde dem ännu tuffare, han kan han.

Sen kom Leo, den där finska spetsen/springer spanieln och de blev så glada Kalle och Leo. Men sen, oj,oj, oj! Mina ”grannar” en mil bort, de med slädhundarna. Då blev allt fantastiskt. För första gången kunde vi språka riktigt. Med sig hade de några av sina alaskan huskies och en samojed. Tydligen föder matte upp sådana emellanåt. De satsar stort där i sitt hus och grisarna i Flymyra, linderödssvinen, var deras, fick jag lära mig. Inte skulle de ätas, för husse äter inte kött och knappt matte heller. De ska bara bo där och böka upp jorden som ska odlas. Och vara lyckliga!

Vilka planer de har med sina odlingar, bikupor är bara en liten del och så hundarna såklart. Jag blev så varm i hjärtat av dessa så uppfinningsrika människor även om de sneglar snett på Kalle och vill ha honom som förste hund i spannet!

Ja, de lever sin dröm och tänka sig, det är just här i min obygd. ❤