IMG_9508

På sina ställen har vägen redan torkat upp! Skyltarna om viktbegränsning har vänts fram (numera vrider de bara på dem, istället för att ta bort under vintern – alltid finns det någon som kan bli arbetslös och spara in pengar…) Hoppas att jag håller mig under gränsen! 🙂

IMG_9511

Nu kommer tiden att se upp vid stenramlen – det står inte på innan de första huggormarna ligger och solar.

IMG_9513

Men en lång nyfiken näsa har han ju och framförallt där vill man inte ha äspinggift (huggormsungar, äspingar, har mycket högre koncentration gift att spruta ut).

IMG_9523

Hygget som blivit Kalles rehabiliteringsgym. Väldigt fult men nyttigt för att stärka benmuskulaturen. Samtidigt rann den sista vintern ner för sluttningen.

IMG_9524

I platta Uppland måste man ta till vara det lilla som är uppigt och nerigt och Kalle åtar sig gärna utmaningen.

IMG_9525

Inte ens här i ingenstans kommer man undan modernt skogsbruk – maskiner sköter allt inom avverkningen.

IMG_9528

Men Kalle var strålande glad i alla fall.

IMG_9530

Länge satt vi där på hygget. Kalle svalkade sig genom att hålla långnäsan nertryckt i snön. Jag som inte har ro att sitta hemma vid en solvägg i trädgården, har inget emot att slå mig ner på såna här ställen där mycket kan hända både i luften och på marken, fast just idag var det ganska ”ohändigt”.

IMG_9532

Här står Kalle och balanserar på en rund timmerstock – också bra för att stärka småmuskler runt lederna.

IMG_9533

Trädgårdens lilla sädesärla har kommit och pilar oförtrutet runt och kring. Ringduvorna hohoar och koltrastarna sjunger sitt vackraste medan viporna vipar sorgset ute på åkrarna. Att de alltid kommer tillbaka fast deras bon varje år förstörs av traktorer. Är kanske det som kallas för framtidshopp.

Annonser