Söndagstur på en torsdag

Blå himmel. Igen. Nästan så att det blir lite tjatigt!

Vi skulle inte gå så långt på morgonturen, men här blev det inte – så blött, så blött.

Så det blev här. Så torrt, så torrt! De gör sitt bästa att förstöra alla skogarna nu, och att gallra men lämna kvar så mycket ris gör det svårframkomligt.

Fast det tycker ju inte den här då.

Han rusar och han plaskar där det finns vatten och framför allt tycker han att det är härligt.

Han kan till och med tänka sig att på uppmaning knöla ihop sig på en stubbe, herr Inte Så Spinkig längre.

Uppe på ett av de få högre ställena har alltid  utsikten varit fin över Stora Fältet men nu är den sagan all när nyplanteringar har skjutit i höjd.

Här uppe tycker älgarna om att vila och spillningen är från en ko, det syns på den ovala formen, tjurarna har klunsigare och rundare pluttar.

Jaha och hugget var det här. Långt till vänster på bild också och jag tappade bort oss till Kalles stora glädje. Det är lite jobbigt att ta sig fram över hyggen… om man inte är en collieprins.

Men det porlar och rinner överallt.

De båda kombattanterna bredvid varandra. Annars var det faktiskt mattor av blåsippor överallt men det var nog deras sista cat walk på några år pga av avverkningarna.

En  och annan rosa också.

Det blev lite vilse ett tag, så lättad var jag när vi kom fram Stora fältet.

Dammen är utökad av smältvattnet överallt och det var inte så lätt att plaska fram. Häromdagen stod tranor här och även sångsvan rastade men inte idag. En och annan skrattmås och någon vipa men inte mycket annat.

Hemma har mina favoritkrokusar, de blekgula kommit, liksom…

… de randiga blålila.

Egentligen är det skönt, upptinat och så men ändå ”trädgårdsförbud”. Det är för tidigt att fixa och dona för skada marken kan inte vara meningen! Det passar mig så bra så, även om jag försöker att ta mig i kragen med göromål. Igår städades hönshuset. Det var prio 1 och viktigare än Stugan. Den skulle jag ha börjat med idag, men kom på att jag nog måste vila mig väldigt efter dusten med hönsens boning. Och efter den korta morgonturen som råkade bli tre timmar är jag inte så lite mör.

Fast.. det är ju några dagar kvar på året – även 2018.

Annonser