Strax midsommartid

Och dagens tur gick först till den granna gården i Tierp.  Havrekross och bränslepellets (till ”kattsand”) stod på måste-listan. Och så ben till skurken.  Till stor glädje klipptes gräset även i år av en klippare som drogs av två ardenner. Tyvärr kunde jag inte stanna just där och då och ta en bild men glad blev jag. Hon som körde noterade mitt glädjeflin som gick från öra till öra och hon vinkade.

IMG_9884

Vi gångade oss vid Silverkattens ställe och vilka otroliga mängder av pärlemorfjärilar, gräsfjärilar och blåvingar som fladdrade runt omkring. I eftermiddag ska det komma regn, så egentligen borde jag klippa gräset förstås men det blir inte alltid som det står i lagboken.

IMG_9889

Den stora blåklockan blommar men har inte haft den lätt, den heller. Där är vi två! 😏

IMG_9891

Emblas bär framför alla andra, smultronet, tja i år ser det ut så här…

P1190800

När jag letade efter en annan bild dök denna upp. Som jag saknar de perfekta parhästarna! Jag läste en dum sak om att man inte ska ”älta” utan det är bara att gå vidare. Tja, lycka till med lyckliga livet, alla som bara skaffar en ny soffa eller fåtölj. För mig är det hundarna som varit viktiga, så viktiga och i gryningen idag kom jag på mig själv att famla efter Troja.

De glöms inte, inte någon av dem men de ger så mycket minnesglädje. Så ska det vara. I min värld.

Annonser

10 kommentarer på “Strax midsommartid

  1. Havrekross och bränslepellets?? Men alla sätt är väl bra, utom dom dåliga.
    Visst sjutton har varje hund sin plats i ens hjärta. Just nu är det mkt Jolly, blir påmind hela tiden både i min egen dator bland alla bilder och tillbakablickar på bloggen och på Faceboook ”Kicki vill du dela dina minnen?
    Du kanske hinner klippa gräset innan regnet kommer, eller inte.

  2. Ja… dessa minnen. Just nu tänker jag mycket på min schäfertik Woxy. Vet inte varför, men hon är med både här och där.

    Bränslepellets borde väl funka hur bra som helst som kattströ?

  3. Ältar… nä, det gör jag nog inte nu mer, mera förr om åren, har lärt mig acceptera, men saknar och tror dom ska dyka upp bakom hörnan ibland det gör jag, mest Tinka då som alltid skulle vara med överallt!
    Har flera gånger tvingats ta snabba och svåra beslut men har insett att jag ändå varje gång gjort rätt för djuret och det underlättar.

  4. Skulle väl aldrig vilja vara utan våra minnen – enda sättet att ha kvar våra ljuvliga gamla flickor/pojkar. Kalle-Ankan är underbart fina på bilden!

    • De trivdes så fint ihop, de två. Ja, utan alla minnen och Emblas skägg på tork överallt skulle jag inte vilja vara! Ankans tyngre lufsande hör jag fortfarande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s