Morgonturens milsrunda slutade i hällande ösregn (som dock upphörde så fort vi kom innanför dörren – såklart) men de sista kilometarna svävade jag fram på moln ändå. Vi mötte nämligen Lina och Abbe med deras matte och fick höra att den borttappade papillonen var återfunnen!
Vilken oerhörd lättnad. Hade jag inte varit så hopplöst antifacebook, så hade jag kanske sett det där redan tidigare men nu är det ju så…
Framförallt är jag glad för hundens skull och ägarens men också för att mina egna mardrömsföreställningar kan upphöra, åtminstone vad gäller just den hunden.
Annonser
Vilken glad nyhet! Lättnad…
Ja, lättnad var ordet. Det påverkar så starkt ”sånt där”.
Så skönt att hunden kom till rätta!
Du ska ta dina långturer när det inte regnar 😉
Det känns skönt. Men som jag hoppas att även frallan Doris kommer till rätta.
Skönt vovven är hemma!
….. och du sparar vatten genom att duscha ute 😀
Ja! Positivt tänkade är bra! Synd bara att jag inte tvålade in mig innan… 😡