Den norska serien ”Vildmarkstjejer”

Den gillar jag! Visserligen har jag ingen tv, bara en mobiltelefon, men där syns det också,  programmet.

Hursomhelstsomhaver tycker jag om den och känner lite släktskap och en hel jätteportion avundsjuka.

Mina norska turer har satt sina avtryck (trots att jag numera glömmer allt annat) och endera dagen måste jag nog klättra upp på vinden och leta bilder. För då hade jag ingen digitalkamera utan det var att förhålla sig till filmrullens begränsning på 36 kort och sen vänta olidligt länge tills bilderna äntligen damp ner i brevlådan.

Men att bo i bilen och tältet,  med bara hundarna till sällskap (Kim och Troja då) gav mycket, inte minst genom vägen dit via Dalarna med många fantastiska platser.

Lite övergivet kunde det kännas, särskilt som någon galning roade sig med att hugga ihjäl folk genom tältduken vid den här tiden men alla har väl sin syn på förnöjelse.

Men att få se tumlare hoppa fram i solnedgången just som lyxmåltiden på konserverade köttbullar puttrade i t-köket – ja, det känner jag att Kalle borde få uppleva också.

IMG_9913

Han skulle bli så glad, för sånt ligger han nog just nu och drömmer om på mina nytvättade lakan…

IMG_9912

Men medan resten av tvätten otorkar i regnet där på strecket (min garderob är som synes mycket varierande) så får han drömma vidare och jag också och förresten är dagsturer också guld värda med många upplevelser. Då slipper man ordna med hönsvakt och kattmatare  och det är ju faktiskt bättre att vara hemma, om stugan bestämmer sig för att bete sig illa när den inte vaktas av en modig giraff. (Kalle är bara liiiite mörkrädd.)

Förutom den norska serien finns också de här byggprogrammen, där folk får för sig att t ex slå sig ner på ett fallfärdigt slott och sen arbeta ihjäl sig för att göra drömmen beboelig. Fast där känner jag en konstig latmask, vem nu det kan tänkas vara (- det, vet jag, matte!) som inte gör det så troligt att det blir min dröm.

Förresten har jag redan ett slott, mycket finare än alla andras och det kan förvandlas till en enkel koja precis när jag så önskar. Mer kan man faktiskt inte begära!

Fast lite, lite längtar jag efter de där tumlarna, det göra jag.