… fast det bryr sig inte brandliljan om som minsann tänker komma ändå.
Och fast jag inte hittar klövjeväskorna, så musklar han på sig och liknar snart en michelingubbe vilket förstås inte heller är det eftersträvansvärda. Men de bullar ut lite överallt, kallemusklerna. De dög också tyvärr till att skrämma livet ur lilla kycklingen vilket just inte var så poppis.
Ledsen blev jag men slipper att vara extramamma, vilket Kalle tycker är utmärkt.
Det är bara att torka tårarna och sträva vidare, bättre dagar kommer väl kanske.
En tidigare Anka i Ängskär. Med koppel på??? Förmodligen var det rörelse av onödigt folk nära och något måste också förklara Ankans dödgrävarmin…
Nå, ett gott försök var det att åka åt det hållet men snart brast det i motivation och vi vände hem igen.
Idag, tisdag, kom vi åtminstone till Trojas sjö och knatade runt. Den är ju även Kalles och just där bestämde jag ju att Kalle skulle flytta hit. Nån kamera var inte med men sjön låg helt stilla och spegelblank och storlommen dök. Fint är det där och än var det inget folk som störde heller.
Alla björkar har fått musöron och det är visst mer än dags att plantera om krukväxterna. Några blev det men sen tog jorden slut och det var tur, för slut blev jag också. Det är ohyggligt varmt!!! Över 20 grader, puh och huh!
Sånt är läget, kanhända lite dystert men snart måste man klippa gräset, så nog finns det att klaga över! 🙂
gyllensilver.wordpress.com 