Våttivåttivått

var det… men det regnade åtminstone inte. Turen till Håga igår förgylldes av Ulla och Trei, för vad finns det väl för härligare än att dela plaskväder! Senare en milspromenad hemma längs grusvägarna – det pangades i skogarna och både jag och Kalle liknar ju älgar på pricken, liksom att vi är vildsvin-look-a-likes också (och ”jägarna” har grava fel på ögonen). Kalle drar inte kopplet alls och jag måste gång efter annan titta om Skånken verkligen är kvar vid sidan. Koppelpromenader är verkligen ”sådär” men att bara nöta vägren tränar åtminstone det obefintliga tålamodet.

Efter första jaktveckan blir det kanske lugnare i skogarna. ”Kanske, var ordet”, sa Bull.

P1280594

Rött-i-rött. Nästan som på Trojas tid. Tassel vräker sig i en av hundbäddarna och Kalle tuggar vildsint på ett ben –  helt tätt intill. Han skulle aldrig köra bort katten, trots att Tassel trampar och ”vrålspinner”. Ett snällt turkhundet är han, Kalle.

Annonser

Regnet strilar

P1010820

Det är skillnad på en solig höstdag…

P1280579

och på en blöt och regnig!

På en solig dag ligger st bernhard Tyson mest och vräker sig i skuggan medan salukigänget far omkring som guttaperkaleksaker (vad jag nu fick det ordet ifrån).

Men på en regnig dag är det så blött, så blött i Hågahagen. Frej doppar gärna ner sina pinnar i gyttjiga diken och hans matte suckar. Han är så stor och blir så blöt och smutsig. En trashank från Dickens julspel ser han ut som.

Kalle som ”pinnfajtas” så gärna blir också så smutsig men han är duktig på att torka sig i bilen och sen på hemmasängen… isch, säger kallematten, som måste bädda rent helt i onödan. Fast hon hittade en knapp på ett trasigt element – en på- och avknapp, minsann –  och plötsligt blev elementet helt igen! 😜 Skönt med lite värme!

Salukis är så snorkiga och deras folk blir så förvånade över att jag får klappa om  dem – ”de låter sig inte klappas av andra”  och då blir jag lite löjligt stolt. Kalles vänlighet smittar av sig även till mig. På Trei, borzoien, märker hans matte att även han gillar oss. När han ser bilen komma är den långbenta glädjen så yr och glad. Fast just nu väldigt, väldigt smutsig…

Tyson st berhard är också så vänlig. Det märks främst av extra mycket slime på kläderna…

Vad ska vi hitta på idag, då Kalle? Regnet fortsätter att strila så kanhända dykutrustning kan va’ nåt att sikta in sig på…

 

Viggen Viggo och Året på ön

Dessa två filmer av Bertil Danielsson från tidigt sextiotal  – ja, redan 1955 släpptes Viggen  Viggo – flashades det för på svt play igår. Förr kom Viggo varje år kring jultid, så otaliga gånger har jag sett den underbara filmen och även ”Året på ön” säkert 30 gånger…

Collien Micke är med och åter förundras jag över hur hundarna såg ut på den tiden jämfört med nu…

jan13-2

Som chow chow t ex. Hongkong, min barndomshund,

… är inte särskilt lik dagens skrynkliga pälsboll…

Men som Hongkong såg de ut på den tiden, på Konrad Lorenz tid och han är orsaken att det blev den rasen hemma.  Lorenz ”Gåsabarnet Martina” är helt sönderläst av mig liksom allt om kajor han har skrivit…  och förresten allt annat också.

Men nu var det viggen Viggo som som jag plötsligt såg fanns på Öppet arkiv och vilken nostalgi det var då!

Den filmen fick mig raskt iväg till Håga på tidiga förmiddagen för att klappa om Tyson, som brukar vara där då. Bakom skymtar Leo…

Ett gammalt lejon, 10 år på det elfte, kom men stannade i förhagen. Han och Tyson går inte så bra ihop men där fanns också hans ”brorsa” Bosse, en fyra månaders labradoodel – vilket charmtroll.

Sen kom det utlovade regnet och mycket ska det bli. Burr.

 

En lördag

P1280494

Då kan man ta det lite piano…

P1280497

… och bara raska runt lite och inte på någon is ens, även om luften kändes nog så kall.

P1280517

Det tyckte inte Ulla, som sörjde sin pool. Tyson st bernhard  hade raskt tömt den och kvar blev bara minnet av svalkan.

P1280518

Men allt går att lösa med lite uppfinningsrikedom och…

P1280553

… sen är det bara att ge järnet igen.

P1280554

Mycket järn!

P1280549

Ytterligare en jägarhund som fick variera sig lite. Rådjur i all ära men vad är såna mot Hågahagen!

Hönsfötter och kakbestyr

P1280454

Att vara en liten kyckling är rätt spännande – äventyrliga luftfärder när morsan krafsar för häftigt…

P1280445

… eller passar på att jordbada. Men de lär sig snabbt.

P1280452-2

Bara, bara för Cornelia. Hon ÄLSKAR de sööööta hönsafötterna! 😂 Och något annat består ju knappast en liten kyckling av.

P1280458

Kycklingar ska skämmas bort och en smaskig sockerkaka gör säkert att det blir fler hönor än tuppar! Tyvärr blev den så smältande god att det mesta hamnade i mattemagen och inte minst i Kalles glupande käft.

Ser inte mycket ut för världen, inte ens glasyr på, men eftersom den är så enkel, utan vispning och resultatet så otroligt saftigt och gott så gör jag ofta sån, minst vart femte år…

Höstvindar

P1280442

Igår, den 1 oktober, fick pyllingarna vara ute i den stora världen en stund på eftermiddagen. Alla fyra lever men bara tre syns här. Mamma Jungfrun gick all in med uppgiften att sprätta iväg sina små – högt och lågt fladdrade de runt precis som höstlöven.

Kalle och jag gick en av våra kvartersrundor – ja, en och en halv timme tar de nog – och nästan hemma igen mötte vi Abbe st bernhard.

P1280437

Han sov som en stock och märkte oss inte. Bilens baklucka står alltid öppen, skuffen är Abbes egen hundkoja!

P1280438

För att inte skrämma vettet ur honom förvarnade jag med ett ”hej, Abbe!” medan Kalle ylade lyckligt och glad blev Albert också och stapplade fram lite stelbent.

P1280440

Kalle blev välvilligt inslemmad…

P1280439

… men han har blivit så gruvligt, sorgligt gammal. Skör som jag är nu, när det gäller den delen, så sprutade det tårar men som tur var såg jag inte till någon människa. Jag vet att husse kommer att bli förtvivlad när den (inom inte så lång framtid) dagen kommer. Precis som med de tidigare ”bernadotterna”.

P1280411

Sådan är hösten, färgstark och härlig men också ack, så ledsam.

P1280449

Mat tröstar alltid!

När Kalle får bestämma…

P1280278

… ja, då åker vi hit till Hågahagen. Han får ofta bestämma! När sen dåndimpen Trei är där, är det perfekt. Trei blir så glad, så glad när han ser vår bil, säger matte, tjuter och skuttar helt ovärdigt en borzoi. Sådan är Kalle. En riktig glädjespruta.

P1280340

Inte för att man kan tro det men jaktblandrasen till höger har självaste dvärgschnauzer Maxi i rumpan, alls icke en jättetumör. Rätt många jägare har kommit på att Hågahagen är en utmärkt plats för jakthundar som annars får stå i hundgård utom när det är säsong.

P1280342

Ulla avgudar också Kalle förstås…

P1280356

… men mest strålar engelska staffen Panzy. Dalkullematte jobbade, så det var mormor som var där med Mpanzy, som hon egentligen heter, berättades det mig. Mpanzy är swahili för… öh… har glömt… och alla i kullen fick kenyanska namn.

P1280357

Som alla staffar ler hon från öra till öra och ser ut som en glad padda då!

P1280385

I hemmaskogarna frodas flugsvamparna i år och snäckor och sniglar smaskar i sig av ”prickarna”. Ser ut som florsocker, nästan så att man vill smaka.

P1280395

Rävgrytet här har alltid beundrats av mina hundar men Kalle var inte så intresserad denna gång. Kanske var de inte hemma…

P1280396

Som alltid hänger tusen och ett schnauzerskägg på tork och visar att här, i mina skogar, är luften frisk och ren.

P1280399

Rik på allehanda djur också, som denna fina myskoxe!😋

Kycklingyra

Det kläcks och har sig och fyra små pyllingar under Jungfrun har tittat ut. Jag flyttade ner den från den lilla barnkammaren som alla höns väljer (travhästens fodertråg) eftersom den är för trång. Två ägg var kvar att kläckas men övergavs som vanligt när jag flyttade familjen. Tråkigt men förutsägbart. Kanske var det rötägg.

P1280327

Två är mörka, en är en liten panda… och så…

P1280329

…en som blir mycket ljus över hela sig.

Morsan gör sitt bästa för att krafsa runt dem så att de flyger åt alla håll och det pips och kivas så det står härliga till.

Själv håller jag på att bli galen av alla traktorer och grävskopor  och hoppas att det är färdiggrävt snart med fibereländet.

Mammas födelsedag…

…skulle det ha varit går, den 24/9. Så visst åkte vi till den pastorala kyrkogården och gladdes åt fridfullheten där med fåren, utsikten i vackra Mälardalen, grottorna och de sprakande höstfärgerna. Vid Salnecke slott, som ligger innan kyrkan på den lilla och smala vägen, pågick det däremot något jippo, någon slags skördefest eller liknande så där drällde det för mycket folk.

Men vid själva kyrkogården rådde tystnaden, bara fåren bräkte. Fint är det där även om Kalle inte behövde posera på en sten – sist var det både Ankan och han och då kändes det ledsamt. I hagen ovanför kyrkan hittade jag rodnade fjällskivling, inte lika god som stolt dito men nästintill. Viktigt att laga till den dock och den kan ge besvär som illamående för ovana men jag räknar mig inte dit. På rostmackor är den ljuvligt god.

Hemma gick vi Bort-i-vägen och retade oss på bredbandgrävningen (fast det doftade så spännande sa Kalle tills han fick en stenbumling på näsan) och sedan kissmarkerade han noga alla vägarbetesskyltar. Komma där och ställa till i dikena!

Vi träffade Abbe st bernard, som blev så glad, men jag glömde ta kort och slängde bara in en bild på hemvägen. Han har sin egen antifibermission och lägger sig helt enkelt i vägen för grävskoporna. Flytta på en sån jätte är inte så lätt och husse har fått hämta honom flera gånger… haha, det är rätt, Abbe!

Den lilla figuren på nedersta bilden  är en liten skogsväktare. En del skulle säga att det är en avsågad gran men jag vet bättre!  😜 Likaså är bilden på klockstapeln i Gryta lite spöklik. Ser ut som Hin onde själv kommer ångande emot oss.  Annars är det gammal tjära vid dörren och trappen men man kan ju aldrig så riktigt veta! 😱

Godmorgon

P1280206

”Nää! Kloklippning å elände, behöva stå ut med sånt när man är en lurk, ja, sheik rentav! Regnat har det gjort på natten också så det är blött, så blött. Föör blött för en hund av nästan-öken-härkomst! Fast lite kloskärvor skräpar i sängen nu, haha, rätt åt dig matte!”

Men promenad blir det, vad gör man inte för att slippa städa. Påminner om tentaläsning förr om åren, alla dessa ”duggor” som småtentorna kallades. Så välstädad Stugan var då! Nu skulle nog det enklaste vara att ta in en av alla grävskopor som används för fibernedgrävningen, de står ju parkerade precis utanför och bara väntar på att få hugga tänderna i alla märgben och hoprafsade trasmattor. Hur tjuvkoppar man en grävskopa, tro?

Fast skaffa torrfoder till katterna är också ett måste, en sån där dum ”glömde bort”-grej så därför har mjukmaten serverats även till frukost. Inte bra, lite rassel kittlar härligt i kistan, tycker Kaspar och Tassel.

Sen går väl ytterligare en dag och snart kan man börja julpynta, behöver inte ens ta fram julsakerna, de blev aldrig nerpackade i ekkistan eftersom dörren dit är stängd och minnet så kort. Ibland är det minnet väldigt behändigt, önskar bara att detsamma kunde gälla ankminnet.