Lördagsgymnastik…

… är en mycket viktig sysselsättning för schnauzerstugans turkiska medlemmar, även om de inte är så många, rätt enstaka faktiskt.

Men balanserande på rund stock och kroppen uppåt sträck mot särskilt gooooda träd är utmärkta övningar. Allmänt rännande på Hygget med stort H är också stärkande för att muskla upp både kropp och själ. Viktigast är kanske inkallningsövningar och de går väl an, tycker Kalle, i lagom makligt tempo.

Vitsipporna har kommit här och var och eftersom bilden blev oförskämt suddig, väntar vi spänt på trädgårdens egna, särskilt unika och vackra exemplar. Gott så.

 

Annonser

Bytte gym åt Kalle

IMG_9634

Jag har svårt att gå på samma ställen flera gånger i rad, så idag längtade jag bort… och bort blev Jälla.

IMG_9635-2

Premiär var det idag för di rosa – skönt och lätt att ta sig fram istället för att stövla sig. Är imponerad av min förmåga att klättra rakt uppför mitt eget ben… 😋

IMG_9636

Jällas storhage är så förknippad med Troja, Embla och Ankan och ska så bli även åt skurkturken. Målet idag var alla klippblock.

IMG_9637

Kalle ser ju alldeles begeistrad ut. Eller inte.

IMG_9639

Men här bestämmer matte vad som är riktigt och rätt, så det så.

IMG_9640

Synnerligen lämpliga träningstrappor finns det också! Troja var fantastisk på att ta sig över såna här, trots att hennes ben var så korta.

IMG_9648

Det här stället är speciellt, även om granen har vuxit en hel del sen sist.

poff1.406w

Just här introducerades Ankan vid ungefär samma tid på året, fast allt för länge sedan. Så fint Embla tog hand om sin lillasyster i den stora, farliga världen

IMG_9649

Men nu var det inte minnena jag skulle fastna i utan i Kalles nutid. Kopplet är på, för nu finns det mycket intressanta traktorer och elever och hästar och och och överallt.

IMG_9652

Nä, arbete var det och fler stegar är arbete. ”Fast jag tänker inte se snygg ut, matte!”

IMG_9654

Fast det gör han ju, skurken. I alla fall jämfört med detta urtida Monstrus med ett lömskt vitöga. Fast vi klarade oss helskinnade och klättrade oss tillbaka till bilen efter en timme eller två av nyttig rehabiliteringsgymnastik!

I grevens tid, för nu är det ruskigt varmt, 21,4° i skuggan. Hu!

Söndagstur på en torsdag

Blå himmel. Igen. Nästan så att det blir lite tjatigt!

Vi skulle inte gå så långt på morgonturen, men här blev det inte – så blött, så blött.

Så det blev här. Så torrt, så torrt! De gör sitt bästa att förstöra alla skogarna nu, och att gallra men lämna kvar så mycket ris gör det svårframkomligt.

Fast det tycker ju inte den här då.

Han rusar och han plaskar där det finns vatten och framför allt tycker han att det är härligt.

Han kan till och med tänka sig att på uppmaning knöla ihop sig på en stubbe, herr Inte Så Spinkig längre.

Uppe på ett av de få högre ställena har alltid  utsikten varit fin över Stora Fältet men nu är den sagan all när nyplanteringar har skjutit i höjd.

Här uppe tycker älgarna om att vila och spillningen är från en ko, det syns på den ovala formen, tjurarna har klunsigare och rundare pluttar.

Jaha och hugget var det här. Långt till vänster på bild också och jag tappade bort oss till Kalles stora glädje. Det är lite jobbigt att ta sig fram över hyggen… om man inte är en collieprins.

Men det porlar och rinner överallt.

De båda kombattanterna bredvid varandra. Annars var det faktiskt mattor av blåsippor överallt men det var nog deras sista cat walk på några år pga av avverkningarna.

En  och annan rosa också.

Det blev lite vilse ett tag, så lättad var jag när vi kom fram Stora fältet.

Dammen är utökad av smältvattnet överallt och det var inte så lätt att plaska fram. Häromdagen stod tranor här och även sångsvan rastade men inte idag. En och annan skrattmås och någon vipa men inte mycket annat.

Hemma har mina favoritkrokusar, de blekgula kommit, liksom…

… de randiga blålila.

Egentligen är det skönt, upptinat och så men ändå ”trädgårdsförbud”. Det är för tidigt att fixa och dona för skada marken kan inte vara meningen! Det passar mig så bra så, även om jag försöker att ta mig i kragen med göromål. Igår städades hönshuset. Det var prio 1 och viktigare än Stugan. Den skulle jag ha börjat med idag, men kom på att jag nog måste vila mig väldigt efter dusten med hönsens boning. Och efter den korta morgonturen som råkade bli tre timmar är jag inte så lite mör.

Fast.. det är ju några dagar kvar på året – även 2018.

IMG_9508

På sina ställen har vägen redan torkat upp! Skyltarna om viktbegränsning har vänts fram (numera vrider de bara på dem, istället för att ta bort under vintern – alltid finns det någon som kan bli arbetslös och spara in pengar…) Hoppas att jag håller mig under gränsen! 🙂

IMG_9511

Nu kommer tiden att se upp vid stenramlen – det står inte på innan de första huggormarna ligger och solar.

IMG_9513

Men en lång nyfiken näsa har han ju och framförallt där vill man inte ha äspinggift (huggormsungar, äspingar, har mycket högre koncentration gift att spruta ut).

IMG_9523

Hygget som blivit Kalles rehabiliteringsgym. Väldigt fult men nyttigt för att stärka benmuskulaturen. Samtidigt rann den sista vintern ner för sluttningen.

IMG_9524

I platta Uppland måste man ta till vara det lilla som är uppigt och nerigt och Kalle åtar sig gärna utmaningen.

IMG_9525

Inte ens här i ingenstans kommer man undan modernt skogsbruk – maskiner sköter allt inom avverkningen.

IMG_9528

Men Kalle var strålande glad i alla fall.

IMG_9530

Länge satt vi där på hygget. Kalle svalkade sig genom att hålla långnäsan nertryckt i snön. Jag som inte har ro att sitta hemma vid en solvägg i trädgården, har inget emot att slå mig ner på såna här ställen där mycket kan hända både i luften och på marken, fast just idag var det ganska ”ohändigt”.

IMG_9532

Här står Kalle och balanserar på en rund timmerstock – också bra för att stärka småmuskler runt lederna.

IMG_9533

Trädgårdens lilla sädesärla har kommit och pilar oförtrutet runt och kring. Ringduvorna hohoar och koltrastarna sjunger sitt vackraste medan viporna vipar sorgset ute på åkrarna. Att de alltid kommer tillbaka fast deras bon varje år förstörs av traktorer. Är kanske det som kallas för framtidshopp.

Ett fotografiskt mästerverk!

IMG_9489-2

Haha, det är det visst! För… det är faktiskt en väldigt viktig och dokumenterande bild: en… tadaaa… sädesärla! Tänk att den har kommit!

Dessutom kan man inte förneka att himlen är blå. Väldigt omolnigt blå.

Med ett sånt enastående bildbevis måste man ju helt enkelt förstå att nu är våren här!

Så, ja

Morgon i stugan. Högdräktiga rågeten till höger med sina fjolårskid. Så mager hon är, stackaren…

IMG_9456

En förskräcklig tur till metropolen Uppsala och möte med min bankman är avklarad, pust. Innan jag åkte tänkte jag att Kalle skulle få en stadstur, så han var med. Men… oj vad de borstar upp grus och sand och oj, vad man inte fick stå någon enda stans…

Så, pilutta dig, Kalle! Han ska ändå vara glad, bilväktaren, där jag stod på ett ställe där jag inte hittade en stoppa-in-betalning-grej utan bara stod där ändå!

Efter bankmötet hade jag ingen aning om var bilen stod… när paniken blev allt för stor, så gick jag bara åt ”nåt håll”. Helt planlöst men hundguden var med mig och plötsligt stod vi öga mot öga, bilen och jag.

Lusten till stadsvandring hade dock som förintats helt och istället blev det lite snabbhandling ”utanför” och därpå hemfärd.

IMG_9457

Till  Anksjön där vi faktiskt inte halkade oss fram för isen har murknat.

IMG_9458

På båda sidor av stigen/vägen brottades is med vatten.

IMG_9460

Emellanåt brusade det rejält.

Sen kom en människa och förstörde.  Kunde  bara konstatera att sjön fortfarande är isbelagd. DUMMA människa!

IMG_9483

Fast hemma gläds hönsera. Vita Jungfrun  ligger på ägg som jag först tänkte ta bort men…

IMG_9484

MEN det smultrar, oj, som isen smälter. Smultrar  kommer sig av Emblas smultronnoja – låter ännu godare än  bara smälter!

Den kommer visst i år också…

IMG_9433

…våååååren! Och känner man för det, kan man lätt köra sönder bilen på de fina vårvägarna.

IMG_9434

Eller dansa med älvorna i skogsbrynet.

IMG_9435

Färgen på dagens himmel: rätt enformig!

IMG_9440

Visserligen har räven raskat åt motsatt håll men Kalle älgar på mycket större.

IMG_9443

Nu har snöskotern ersatts med fyrhjuling… och de spåren är inte lätta att balansera fram i.

IMG_9447

”Va? Inga problem alls, matte!”

IMG_9448

Lätt som en plätt!

IMG_9449

Fast även en långskånk kan bli lite andfådd…

IMG_9450

Benmusklerna artar sig!

IMG_9453

Och att doppa magen i snö, göra en Embla, det är äkta vårliv det!

IMG_9455

Och minsann har snödropparna blygt tittat fram i trädgården. Tussilago checkades av igår och fåglarna gastar allt vad de orkar och inventerar alla hålrum – det är VÅR!

Gnället – det hoppar jag över idag!

Ett lååångt collage…

… för det är lååångfredag.

 

och förresten är Kalle en lååång hund, så det måste vara hans dag.

Det är kalla nätter men sen horskar tempen upp sig och det är väl någon plusgrad nu.

Bilen Tryggve får kanhända byta namn till Picasso, så som baskern börjar hänga på svaj.

Annars är det  ju Kalles styrketräning som gäller och den sköts bäst på fri tass – vilket han också anser, som synes på surminen där i början.

Men oj vad det gick när den förhatliga snaran avlägsnades och då är faktiskt hyggen bra. Fast bara då och aldrig någonsin annars.

Att snön var tung gjorde inte en galen giraff ett endaste dugg – oj vad roligt han hade. Mycket spring i benen och upp på alla grenhögar och stenar gjorde honom helt slut och även den oövervinnerlige  var tvungen att doppa ner magen i snön och svalka sig emellanåt.

Sen blev det sökövningar och Kalle fick nyttja sin långa nos och ännu längre ben för att hitta allt gömt under tallbarken.

Hemma igen efter ett par timmar mötte först Kaspar och sen Tassel – båda lika glada och nöjda.

Nöjd är även jag, för trots att banankakan gjorde sitt bästa för att misslyckas, eftersom jag glömde ställa om till både under- och övervärme i ugnen så blev den ändå rent fördärvligt god  – så där härligt seg och saftig och oj, 10 kg plus blev det nog genast! Det är allt tur att man släpas ut ofta varje dag av den turkiske prinsen.

Tänkte göra en påskheader…

… men jag har ju några huvven på lager. Den ovan symboliserar sååå våren för mig och påsken, tja, den kan komma och gå i år – för mig. Jag önskar så klart alla en God och en Glad Påsk men själv bekymrar jag mig inte så mycket om de dagarna i år. Jag bara väntar på blåsipporna, jag…

IMG_9373

En vacker tall, som den här är mycket värd den också – utan fjädrar. Här utanför köpihjäldighandeln, där jag införskaffade det nödvändigaste och Kalle fick sig en promelutt.

I år blir det inga såna där söta påskmöss som jag ibland gör av kokta ägg och godiset, tja, det har jag nog ätit upp själv långt innan eventuella påskkäringar dyker upp. Är man grinig, så är man…

Men Kalle var så nöjd och ägg gillar han bara när han får stjäla dem…

Nu får man inte tro att jag är alltför motvalls utan att bara just nu är Ankan i centrum i tankarna och då känns det lite för jobbigt.

Hennes tid var just nu! Då kom hon som en stormvind och sen stormade hon allt var hon kunde. Ihop med Embla och sen även med Kalle. Sen var det klart och just det är tungt.

I morse ropade pärlugglan och våren manar på göktytorna  (fast lätt får de det inte, som det huggs överallt).

Men snart -ändå! Ahhhh!

Ett vårtecken till

IMG_9371

Ekorrarna börjar drälla överallt OCH de börjar att bli röda igen! Inte grå.

Det artar sig som även dagen, som började grå och tung men nu är himlen mest blå igen.

Jag gläds och Kalle hoppas så innerligt att ”kollarna” ska dratta av en granegren rakt in i hans gap – fast svansen vill han inte ha, hävdar han bestämt.