KOM IHÅG!

rules-1752536_960_720.png

  • Hundar tål inte lök
  • Hundar tål inte russin/vindruvor
  • Hundar tål inte mörk choklad
  • Städa undan presentsnören!

SÅ viktigt för oss teflonhjärnor att komma ihåg i juletider!

Den märkliga hagen i Håga

bild-2

Där träffar man på allt och intet. Egentligen borde jag föra bok över alla raser – har bara delgett er en bråkdel. Här är en airedaleterriertjej, en önskeras från barndomen. Men hon var bara sådär rolig, tyckte Kalle.

Istället kom sen den fina blandisen golden och flatte. Vi har träffat dem förut men bara ihop med andra. Kalle och den killen leker underbart tillsamens. Husse är amerikan och hjärnforskare och vilket givande möte. Han och flickvännen väntar sitt tredje barn i april och han är så väldigt trevlig och hur många samtalsämnen hade vi inte! Frugan har gått på Spånga och själv kämpade han hårt med alla ansökningar för nya forskningspenningar och nämnde min mamma utan att veta hon var just det.

Den här hagen ÄR speciell, det är den. Man blir nöjd och glad!

Skövlade drömmar och annan drömsyn

p1220594

Trots lite solblandad himmel har det varit dunkelt hela dagarna nu där morgnarna mer sett ut som Skymningslandet.

p1220595

Molnen behöll sin solbestänkta färgpalett mest hela dagen igår – när det inte kom snöbyar, förstås.

p1220596

Då var det som vanligt gråttigrått med det hindrade inte en annan Guldsol som var lika glad ändå.

p1220598

Turken balanserade på sina giraffpinnar och såg lite sträng ut men det berodde på de försåtliga anfallsplanerna:

p1220601-3

Bang! Där där fick du!

p1220604

Nöjdare kan sedan ingen listig räv flina!

p1220614

Så kom vi till det här. Slutet på Emblas Smultronstig och början på Vilsestigen. Humöret sjönk som en sten och all glädje var borta. Vår finaste skog. Borta.

bild-1

Då återstod bara drömsynen från morgonen innan. Ställer man in ögonen rätt, så skymtar nedanför åkern och granarna en gyllene sandstrand, turkost hav och en landremsa långt borta vid horisonten. Alldeles härhemma!

En tröst att man också kan se det man vill när det behövs. Ännu bättre är att vi har flera sådana ställen i verkligheten också: Ängskär, Rödhäll, Dalälven, Billudden med flera. Oftast med klippor men det är lika vackert det och man slipper sand i skorna!

Andra advent

Tänk – redan! Åh, vad vi ska fira. Stugstädning och hönshusstädning ska det bli. Hurra! Tyvärr blev jag så matt efter morgonturen med glada hundar på långtur att jag behövde en paus här för att berätta om gårdagen.

p1220565

Morgonen igår blev en trist historia, tyckte Kalle som plockade på sig den största grenen han kunde hitta alltmedan jägarna pangade livet ur allt de såg.

p1220566

Men sen fick han visa upp sin dansanta sida, minsann. Hågahagen, såklart. Den har som blivit lite beroendeframkallande.

p1220567

Titta, vilken fin leonberger! Mörkare än någon jag sett tidigare.

p1220571

En whippet till! Men vad är det som skymtar nere till vänster?

p1220573

ÅH! En dvärgschnauzer! Så väldigt söt och matten gick minsann fjärde året på veterinärhögskolan. Oj, vad det fanns att prata om!

p1220577

Även om jag förstås faktiskt och verkligen tycker att (mellan)schnauzer är den enda riktiga schnauzern var det svårt att inte falla pladask för lilla Yatzy. Fortfarande får studenterna ha med sig sina hundar, fick jag lära mig. De förmånen var ute på hal is för några år sedan när nya Stutis byggdes.

p1220579

Som (nästan) alltid ett spännande hundgäng för Kalle att vara herre på täppan över.

p1220582

I förhagen höll en kvinna med ett stort gäng hundar till. Den lejongula är dock en labbe/rhodesian ridgeback som inte hörde till dem. Den här kvinnan har samlat på sig en hel hög hundar som behövde ett nytt liv. Bland annat en blind hundflicka och en svansstympad golden. Jag pratade inte med henne så jag får fortsätta vara nyfiken tills nästa gång vi ses.

p1220586

En liten jappe som inte var så tjock som fotot ser ut att visa. Dom har en sån enormt fluffig päls, dom däringa…

p1220587-1

Tillbaka hemåtöver gick solen precis för att lägga sig och glödgade klockstapeln giftigt röd.

Va? Städa? Skrev jag verkligen det? Jaha… Bara att stå vid sitt ord då… ja, det ska bli så härligt roligt, så det så!

 

 

Ensam i världen och palmolja

p1220546

Ensam, helt allena i hela stora vida världen! Stackars Kalle! Men, se där – någon kommer! Hurra!!!

p1220551

En prudentlig lagottoherre, minsann. Här hade han upptäckt att min godisficka luktade godare än mattens!😀  Fast han fick inget, stackaren, för vad vet väl jag vad han skulle tåla eller inte.

p1220557

Så en härlig whippet-unghund med en päls som siden…

p1220553

Han hette… Sniff! Här gör han skäl för sitt namn tillsammans med alaskan huskyn Anouk, som vi träffat förut.

p1220558

Den supersnabbe Kalle hade ingen som helst chans mot denna vessla – Kalle Sprinter blev helt plötsligt en ålderstigen gammal gubbe i jämförelse. Vilka magiska förvandlingar denna hage åstadkommer!

p1220554

Fast sniffa kunde de båda två och det var ju tur det.

På morgonen var vi ute på Stora Fältet hemma och Kalle hade lina på men var lös med den. Han kom så duktigt så vid alla inkallningar. Men isen hade lagt sig igen på både stordiket och dammen så linan var nödvändig. Naturligtvis skulle han över diket – som höll… men knakade och han fick med sig Ankan! Hon som vet vad is är! Hon klarade sig över men det var på håret. Turkiska dumheter! Kraftiga snöbyar gjorde att kameran var kvar hemma.

Att det blev Hågahagen sen var dels för att slippa städa och dels för att jag fått en värdecheck från Doggy på 85 kr. Och det bara för att jag mejlat och frågat om fettinnehållet. Ingen palmolja i, bra. Fint bemötande som uppskattas.

Apropå palmolja så innehåller de flesta köpepepparkakor sån men inte Kung Oscar, som jag tycker är goda. Bra igen. Då blir det adventspepparkakor här utan att jag behöver baka själv. Fast får kolla i affären först – artikeln är från förra året.

Ser ut att bli fint väder idag utan blåst. Samtidigt är det jaktlördag så jag undrar om det kanhända blir lite Hågahage idag också. Bra ställe det där. Alltid nya hundar och nya upplevelser för en stackars turkisk giraff.

Jätten och dvärgarna

Mobilbilder

bild-3

Igår var det en sankt bernhard i Hågahagen, minsann, och plötsligt befann vi oss med Gulliver i Lilleputtland. Fast Gulliver heter Tyson och är bara nio månader gammal. Kalle krympte mirakulöst till en dvärggiraff…

bild-5

… och krympte så de nästan försvann, det gjorde alla andra hundar också.

bild-1

Den normalstora keeshonden fick en tröstande slick på huvudet: Alla kan inte vara störst, bäst och vackrast jämt!

Han var mysig, Tyson. Ett par av de åtta, nio hundarna kom inte så bra överens, särskilt som en retade de andra med en extra fin kvalitetspinne. När gruffet blev för på, ja, då gick Tyson bara lugnt mellan kombattanterna. Hans imponerande kroppshydda näpsade alla!

Sen åkte vi till Dalälven

p1220435

När jag dysterkvistat mig färdigt igår, så fylldes Tryggve med folk och fä – utflykt till Dalälven skulle det minsann bli!

p1220450

Vi vinkade åt Triss och Maya och blinkade åt Blinka – där bortom bergen på andra sidan. Tyvärr hade finvädret blivit gråmelerat, så några vackra släpljusbilder blev det inte men här är alltid fint ändå.

p1220458

Beundrade glaserade stenar….

p1220463

… och lekte tafatt på den underbara sandstranden. Kalle har aldrig varit fram hit, vi har hållit oss borta från stranden under ”säsongen”. Han hade underbart roligt!

p1220466

Ankan som kan varje sandkorn på sina fem tår njöt mycket av återseendet.

p1220473

Hur många gånger har hon inte visat upp sig i … hm… jo!… slogboden, var det ja,  här! Hon återspeglar sin mattes intelligenta uttryck… medan Kalle ser ganska misstänksam ut!

p1220474

Här är Emblas klättertall. Däruppe har hon minsann poserat så fint på flera bilder. Nej, nej, inte grubbla över förlorade bilder mer.

p1220475

Ankan kan och får inte klättra längre men sträckte sig efter en bit blodpudding å Emblas minne, det gjorde hon snabbare än kameran hann med.

p1220476

Fast bara en bit var väl lite snåljåpigt, va?!

p1220480

De framvaskade rötterna är väldigt bra snubblerior.

p1220482

Giraffen knycklade ihop sin långa lekamen och vaktade spänt på att få överraska…

p1220484

… en intet ont anande Anka.

p1220488

Nästan så att Kalle kunde känna sig som på återbesök i det förra livet. Förutom det dåliga där, då.

p1220514

Och det här. Is är fortfarande ett stort mysterium i Kalles världsuppfattning och här brakade han i med dunder och plask och åter skulle jag haft en snabbare kamera med.

p1220523

Vackert var det om än inte så mörkt som motljusbilden visar.

p1220533

På nudiststranden (jo, vi hittar ju jämt såna!) grävde Kalle trevliga gropar  för alla att trilla i. Mycket nöjd var han!

p1220538

Mycket bra idé det här, matte. Men hur var det nu med den där blodpuddingen?!

p1220541

Sedan tog vi farväl och matte hade lyckligt undsluppit tråkig adventsstädning – än en gång!

Embla på Kalles klippor

bild

En sommarbild den sista november, fast den är tio, elva år gammal. Nej, äldre, 13 eller så, vad tiden löper iväg!!! Embla på vårt ställe på Gräsö, det som nu högtidligen fått namnet Kalles klippor. Gassande sol – då är det väl bra med en huvudduk! Somliga dagar slår saknaden till så fruktansvärt och en av de gångerna är när räkningen till webhotellet sidan ligger på kommer i brevlådan. Då påminns jag återigen om att originalen på skrivbordet är bortformaterade. Många av gratissidorna emblabilderna låg på finns inte heller kvar. Ingen Embla som dukar kaffebordet, lägger in och tar ut tvätt ur maskinen, hämtar läsk ur kylskåpet osv.

Det tog ett par år innan jag ens kunde titta på en bild av Embla och plötsligt var så många puts väck för alltid.

När årets räkning damp ner för några dagar sedan bestämde jag mig för att inte betala. Det gör så himla ont med vetskapen om de förlorade fotona. Onödigt att påminnas varenda år vid den härtiden.

En hel del Ankbilder har jag dragit över på skrivbordet. Hoppas att de stannar. Tror inte att illustrationsbilderna till ”Vicken Embla!” gör det. Om inte, så får det vara så. I minnet finns de ändå kvar.

Tänk, vad somt och samt biter sig fast för alltid! Fina, fina flaskborsten min!

Därför är Hågahagen BÄST

p1220408

Josomföratt. Kalle är oerhört social, så som en gatuhund måste vara. Här finns inga krav, bara Att Vara Hund.

p1220409

Underbart bitande!

p1220414

Bordercollien ser till att allt är som det ska!

p1220415

Denna döva hund var väldigt intresserad men kameran… uhuhuhäää!

p1220425

Lycklig giraff!

p1220427

Åh, du store Nero! Nedlagd… Nero är rottweiler och labbe…

p1220431

Ernstlösning igen – så fint med en apelsinpåse på vardagslampan!😀

Ja. Så är det. Denna umgängesform är som allra bäst för en eremit! Tillfälliga bekantskaper och många levnadsöden – underbart! Kalle är lycklig och jag med.

 

Första advent och dan efter

p1220370-1

Hujeda mig vilket väder det var på söndagen! Snöstormar och 10 000 utan ström. Vilken tur jag har – för ett par år sedan drog de om elen och jag klarade mig nu, minsann. Men några långturer blev det inte när granarna ställde sig vågrätt och jag måste säga att Kalle var jätteduktig på att ”fira tråkdag”. Han bekymrade sig inte så särskilt över att värsta långturen blev 500 meter…

p1220367-1

Gulsparvarna blev så glada över havrekrossen. Även koltrasten blir nöjd.

p1220374

Det syns inte alls på bilden men det blev sååå fint. Jag vill inte ha trekantsljusstakar – för det har alla andra. Det ser så vackert ut i alla fönster men jag vill inte ha likadant. Så min ljusslinga är god nog och utifrån fick den formen av en julgran och det blev så bra så. Ett par stjärnor på det och advent är i hamn.

p1220375

I morse sken solen igen.

p1220376

Molnen bildade juliga klenäter.

p1220392

Jag är ju mycket konsekvent. Hundarna skulle vara strängt kopplade – Kalle för träning och Ankan för att inte lura Kalle på dumheter. Alltså släppte jag båda så snart vi kommit på en stig!😛

p1220397

Ett godisträd. Mums!

p1220400

Kalle fattade inte grejen riktigt men ok, då…

p1220404

Hela vägen hade vi sällskap av två domherrepar. Julkänsla!

bild

Sen blev det lite Hågahage. Två trevliga vinthundar från före-detta-hemma-därborta. En whippet och en italiensk greyhound. Så roligt och Kalle var som vanligt den allra finaste lekkamraten.