Vilse

P1280060

Att jag går vilse är inte något nytt fenomen precis men när jag gör det på mycket välbekant mark och dessutom har en tid att passa… tja, då är det lite irriterande.

Vi skulle bara hämta lite kantareller i skogen bortom Stora fältet och jag hade tänkt mig en liten promenix på max en timme. Det blev närmare fyra…

Fast först var det fint, förstås och sen skulle vi ”bara gå hem” men då… förvillade och förvirrade vi oss helt. Åt Embla kunde man säga ”gå hem!” eller ”hitta bilen” även om det tog några år innan jag förstod hur duktig hon var på det. Ankan brukade säga ”ööööh?” Och Kalle då, ”Åh, ska vi gå hit, dit, andra hållet, fram, tillbaka! – Va’ kul, matte!”

Det var såpass att jag började att titta efter stora och täta granar där vi kunde tillbringa natten.

Allt är averkningshysterins fel, och de leriga hjulspåren leder inte, de bara förleder från det ena hygget till det andra.

Trött var bara förnamnet, och när vi äntligen hittade så kom vi ut vid Silverkattens gamla tillhåll, vilket var i alla fall fem km från Stugan. Men det var rätt i alla fall och lättnaden överröstade det inre gnället om ont överallt. Uppland är bara platt till topografin, inte till underlaget. Ett stenigt helvete, är vad det är.

Nå, det var redan i förrgår, tiden går ju som bekant… och i går var det ledbruten rekreation som gällde. Bara en sväng till hålan för att hämta ut det nya receptet och lite korta giraff-turer.

Till middag skulle vi hämta endast en stolt fjällskivling men tyvärr fanns det nyuppoppade karljohan runt om och något bära i hade jag inte med… Det hade ju inte gjort så förfärligt mycket om det inte var för det djupa, visserligen rätt smala, bredbandsdiket som jag måste ”skutta” över. Haha, vilken syn för Hånfullhetsguden! Fast hem kom vi, lite stötta i kanten och med svampar som måste sköljas lite extra…

MEN blandningen av dessa två är väldigt god – kallesvampens matiga menlöshet ihop med den enastående stolta fjällskivlingen – åh! Den sistnämnda delade generöst med sig av sin underbara smak och lika ljuvliga konsistens och så smörstekt med grädde … Hånfullhetsguden teg.

Idag på förmiddagen har regnet öst ner men nu ger det sig visst. Månntro att jag är redo för att besöka musketörernas gravar? Fast Ankan får vänta lite till. Missnöjd är hon nog. Ligga inknökad på en bokhylla sådär? Oerhört!

 

 

Annonser

Härveriutredandet fortsätter.

P1280053

Fast det går så långsamt, så långsamt…

P1270981

En bit på vägen, i alla fall. Idag ska min (förhoppningsvis) nye husläkare ringa upp på em. Tog nämligen mod till mig och kontaktade min gamle (Lakritsdoktorn) och han kom ihåg mig – bara den trygghetskänslan lyfte bort en massiv tyngd från axlarna.  Lakritsdoktorn är medicinsk konsult numera, sen Gränby VC blivit ”förstörd” och jag återgår till ett ställe som jag varit på förr men inte var så förtjust i då. Det är ändrat nu, försäkrade Lakritsdoktorn. Hoppas så.

P1280141

För så som det varit/blivit önskar jag ingen. Inte ens en människa! Åh, tänk om jag fick gå till veterinär Herriot i stället – DET vore önskedrömmen!

En höstsöndag hemma

P1280071

Den började med en Kalle som ingalunda hade några planer på uppstigning.

P1280072

Långt om länge mitt-på-dan gjorde vi en långtur. Hösten visar sig tydligt i ormbunkarna. Nära noll på nätterna och vips blir de bruna.

P1280073

Bort-i-vägen vek vi av på Stora fältet – ensilagebollarna är hämtade och det var framkomligt. Troja tyckte att denna tid var underbar och slukade möss och sork så magen stod i fyra hörn medan Embla bara fångade – Troja fick stå för slukandet… och Ankan, tja hon var för lat!

P1280077

Fåren var ute fortfarande, så Kalle fick stanna i koppel, det fick inte bli fööör intressant…

P1280080

Den grävda dammen, som ju är så enoooormt stor kräver naturligtvis en motorbåt… för hur skulle de annars kunna få upp den utplanterade fisken eller håva in de likaså utplanterade ankorna…..

P1280083

Ja, enkelt kan det ju inte vara. Numera är det så mycket utplanterat att det inte går att använda som hundbad heller, guano och fisk undanbedes i pälsen. Hägern som lyfte och jag missade, var desto gladare…

P1280098

Vi kom över på andra sidan och det fula hygget från förra året är fortfarande ruskigt hemskt och vägen neråt undvek vi därför.

P1280099

I stället gick vi uppåt och passerade ett av alla öppna dagbrott. Mycket lågt vattenstånd och inte lätt för djur som fallit i att kravla sig upp men sånt bekymrade de sig inte om, de som grävde hålen. För dagen låg inget djurlik där med magen i vädret i alla fall.

P1280101

Anledningen till att vi inte gått här på länge är fulgruset, fast nu har timmerbilarna pressat ner det värsta. Kalle fick vara fortsatt kopplad, för här finns många viltväxlar.

P1280104

Tistelfröerna har blivit tonåringar och lämnar nu ett efter ett den trygga modersfamnen.

P1280105

Vi träffade en snok som försökte värma sig på det något behagligare gruset. (”Uff! sa Kalle, den bittar!”) ”Biter heter det”, svarade jag automatiskt, van vid Kalles turkiska ordvrängningar.

P1280106

Så kom vi runt till Lina och Abbes by, bestående av hela två hus. Inga synliga hundvänner idag.

P1280110

Allt görs samtidigt: skogsgallring och…

P1280111

… bredbandsgrävning. Fast idag söndag stod grävmaskinen lite gömd så ingen stjäl den…

P1280116

Nästan hemma igen svängde vi vänster, upp på ”stora vägen”.

P1280118

Grannen puttrade förbi med fylld kärra som ska tömmas i silon. Dieselavgaserna var ljuvliga… *host, host*

P1280119

Nu är det bara uppför Hammarbacken och så…

P1280123

… öppnade sig ”hemma”.

P1280125

Grannen har illröda pelargoner på sin mur och…

P1280126

… jag vill förstås inte vara sämre! 😜

P1280131

Hönsen släpptes ut och tuppkycklingen växer och står här med en gobit – helt fastfrusen – Sotbjörn varnade visst för en livsfarlig koltrast eller nåt…

P1280137

För så klart att man ska vara uppmärksam! 😄

Ja, en vanlig hemmarunda, men första långturen härikring utan Ankan. En månad igår men dagarna går vare sig man vill eller inte. Äntligen är klockan sovdags. Det har blivit mörkt och Kalle är mörkrädd, så han har rullat in sig under täcket, beredd att ge mig en decimeter madrass eller så – ”apselutt inte en millimeter till”.

Absolut”, heter det Kalle…………………….

 

En brun border collie, minsann

P1280011

Det mesta är på tok för närvarande, så den här dagen ska ägnas åt uträtande av problem. Även WP krånglar men efter lite besvär kunde jag ändå få fram en bild på denna fyra månaders bruna bc-valp. Tänk, denna färg har jag aldrig sett förut. Matte försvann i våras när mamman Lydia blev blev mor till sex valpar, av vilka två var bruna.  Den här tillhör numera dottern men är daghund hos hos matte. Väldigt trevlig valp!

Jag får återkomma om jag får ordning på datorn!

Spanarkalle

Dagarna går och går men Ankan består. Det är lite svårt att hantera men jag ska försöka hurska upp mig och göra nya saker eller i alla fall nygamla. Vi behöver faktiskt inte åka till Håga varje dag och vi har vida marker att vandra i (fy fasen vad trist, säger Kalle men det behöver det faktiskt inte alls vara). Det har kommit lite regn så en och annan svamp poppar upp. Plötsligt finns det en massa granblodriskor i Narnia, ängschampinjoner i hagarna och jag har också hittat stolt fjällskivling på ”vanliga stället” men de ska bli lite större och börja fälla ut hatten lite innan jag hämtar hem dem. Inga trattisar än och ytterst få gula kantareller men nu börjar även kalle komma (inte hunden Kalle!) 😉

P1270933

Vinthunden i Kalle sitter och spanar av Trojas sjö. Vi är vid Trojas Trumpeter – för tidigt att passera gravarna ännu – och Kalle tittar rakt över till Trojas Bakficka. Vid bryggan ligger en vassröjare – märklig maskin.

P1270940

Vi har varit i hagen, förstås. Här härmas Lilla Blå tåget med finska spetsblandningen Leo som lok och med spanska greyhounden XX och whippeten NN som vagnar. Vi har träffat dem förut men namnen vill inte fastna. Brindle är de dock båda två.

P1270946

Kalle och Pumba vobblar lite. Pumba är en japansk spets vilket påminner mig att jag måste lägga till den helt snarlika volpino italiano som vi träffade häromnyss.

P1270958

Kalle spanar igen – denna gång över Hågadalen.

P1270960

Vi har ju åtaganden där emellanåt! 😀 Mamma och ungen visade sig, bättre än ingen alls.

En märklig men fungerade tröst för mig är att titta på Världens bästa veterinär. Har inte sett den serien på ett tag, så jag kan se flera avsnitt i följd. I det sista jag såg i morse handlade det bl a om om en räddad whippet som blivit hårt slagen, så pass att ryggraden/halskotorna komprimerats. Kalle har ju också fått ryggraden skadad genom hårda slag. ”Den goda människan” finns inte för mig. Inte som fungerande grupp, bara som en här och en där och det räcker inte på långa vägar.

Men här får vi alltså hitta nya vägar (jo, Kalle vi SKA åka till hagen OCKSÅ. 🙂 men inte jämt.

Kalle kan lite targeting och är ju även inklickad så jag plockade fram en targetsticka i morse. Jag använder en sån där teleskop-penna från Biltema för nån tjuga. Sååå mycket smidigare än den där ”riktiga” som man köper dyrt och som man viker ihop i sektioner. Den här har däremot en magnetisk klump längst fram (för att den är till för att plocka upp svåråtkomliga grejer under motorhuven) men det löser man genom att sno runt tejp. Har använt den till alla djur jag tränat (t ex grisarna på Spånga, korparna där och inte minst min duktiga klickerhöna (en blommehöna jag hade).

Nu har jag Kalle. Han är lite som Nalle Puh, inte så snabbtänkt men så väldigt snäll. 💝

Jaha, hej, hej

I förrgår 2/9

Ja, här ligger Kalle och snorrar sig…för första gången (hos mig) fick han en sån där tjur”muskel” – ha, ha, omskrivningar är bra… Ingen av mina hundar har fått det tidigare, Kalle vet jag ju inte men inte här i stugan alla fall. Köper hellre ben av ren eller älg, förutom nötmärgben.

Såna här tillfällen märker jag tydligt att han också saknar Ankan. Han vill ju stoltsera och retas och framförallt stjäla Ankans ben också. Nu gnäller han mest när det är utdelning fast äter och tuggar gör han i alla fall.

 

Det är inget rönnbärsår här i år även om det finns en del träd med bär. Då behöver jag inte tänka på rönnbärsgelé, som är så gott. Men allt ”laga till” känns övermäktigt nu fast jag stekte i alla fall ägg igår – nästan matlagning ju.

Hösten närmar sig och september är ju en höstmånad. Färgerna blir starkare och blekare samtidigt. Ankan älskade hösten liksom jag även om ösregn bara hade ett tvivelaktigt värde. Svanarna sträcker – de V-formade fylkingarna är många och rovfåglarna gör likaså. Lafssjön är en bra rastplats även om det känns så tomt när inte Ankan är med också. Men det är en ytterligare plats som vi (jag) vågat oss på.

Det äntligen svalare vädret gör att jag orkar gå och andas för nu med Kalle-som-hade-ont-i tassen länge och skendräktighetsankan som det blev som det blev med har min ankel gått sönder igen (en gammal skada med en spricka) och jag kan inte lufsa så långt just nu, men svalt väder ändrar nog snart på detta.

Då finns ju som tur Håga. Dels mjuk mark i dalen (fy fasen så tråkigt, säger Kalle) och så hagen (jipppppiiiiiii!). Bonus blev ny ras i hagen, en berner sennen.

Epagneul picard – ny ovanlig ras i Håga och så badbruden Ulla

P1270818

https://www.skk.se/sv/hundraser/Epagneul-picard/ Ja, där satt den – en ny ras i Håga, mycket ovanlig i Sverige. En stor, setterlik fågelhund med ursprung i Picardie i Frankrike, behäftad med en trevlig ägare från Vittinge. Vittinge är gamla tassmarker ett par mil från Örsundsbro, där jag hade ”egna” badsjöar (naturligtvis ) och fina svampställen.

P1270812

På en av klipporna i hagen finns en lämplig hålighet att hälla friskt vatten i OM inte st bernharden Tyson varit där och dreglat och slemmat eller OM inte boxarn Ulla utsett den till sitt privata spa… (Iihhh, det kittlar, fnissar Ulla.)

P1270813

Titta så en stackars långskånk får kämpa för att få sig en droppe!

P1270814

Men Ulla har gjort håligheten till sin, bara sin och ännu mera endast till Ullas egen svalkande förnöjelseplats, nu när dikena är torra och tomma på vatten.

P1270833

Först efter nedkylningssessionen tillåts Kalle att slurpa lite förorenat boxervatten!

P1270850

Så hem till övriga djur. Kyllingen lever och växer trots katter, rovfåglar och läskigheter.

P1270858

Övriga tjänar in maten genom ogräsrensning. Nån nytta ska de väl göra, gal(ning)arna.

Med skräck närmar jag mig brevlådan varje dag men ännu har inget besked från SVA, Statens Veterinärmedicinska Anstalt dykt upp. Inbillar mig att det ska kännas bättre när jag kan hämta askan men att det ska dröja så!

Idag regnar det. Ja skönt och behövligt, men blött… 😬

Fler ”vinterhundar”

P1270771

Fast först träffade vi Trei igen – matte förmiddagsrastade honom innan femte året på agronomlinjen på Ultuna. Idag var det svalare och fullt fräs på Trei. Ingen idé att vara kvar ensam med Kalle efter att de gått, så vi tog en sväng i dalen. Inga kråkeluringar idag, dock. Igår såg vi alla tre igen, skönt.

P1270777

Tillbaka vid hagen fanns Leo! Äntligen är även han tillbaka, Han är finsk lapphund och sådär 5-6 raser till… De röda trätofflorna är från Mickelsmässmarknaden i Örsundsbro, fast förra årets event, då. Den lilla världen!

P1270781-1

Roligast idag var att jag och Kalle fick träffa Mona Wahlund, som vi nyss hade hört på P4 Uppland där hon är programledare på morgnarna. Nu rastade hon sin jack russel Morris innan det skulle hem och sovas.

P1270783-1

Som alla små hundar dyrkade Morris Kalle – förstås!

P1270787

Sötast var denna aussievalp på 10 veckor i förhagen.

P1270789-1

Tåååå töt! Golden är ett kullsyskon till Saari som vi träffar ibland.

P1270791

Aussievalpen tyckte att Morris var lite otäck!

P1270790

Mamma aussi.

P1270788-1

En 12 år gammal akita, surtant som sig bör.

P1270793

Två flat coated retrievers hade de med sig också. Tror att båda akitan och flattarna är nya raser i hagen, ska kolla sen när det är bättre.

Det är det inte det minsta än men här kan jag åtminstone hålla tårarna borta en stund, så det är verkligen värt att åka hit.

Scout mm

 

P1270677

Gissa var vi var igår! 😋 Bara ungen, föräldrarna var nog ute på Hågaåkrarna eftersom det skördas för fullt. Ungen hängde dock med runt ån men var betydligt blygare än Krå och Ka.

P1270685

Sen tog ääääntligen tråkpromenaden slut och VEM var inte där i hagen? Jo, Scout, vår vinterkompis!!! Amerikanske David har hunnit med mycket sen vi sågs senast i februari eller så. Familjen har flyttat till ett närliggande område och frun har fått deras andra barn, en flicka, så söt så, även om det förstås på inga sätt kan jämföras med en valp!

P1270699

Pappan var med, hade kommit från USA, minsann, och gissa om han var intresserad av en viss långbent giraff! 😄 Likaså mycket intresserad av min pappa (som jag pratat om med … David tror jag att sonen heter… lättare med hundnamn… och det motståndsarbete pappa utförde under andra världskriget, och särskilt den korrespondens med pappa jag har kvar från räddade judar i Norge. Jag är inte så frågvis men nog ser jag att de har judisk härkomst, de två.

P1270684

Trei var där en sväng och Kalle och han visade upp rätt benlängd på en riktig hund!

P1270706

Fast där var var den femmånaders salukivalpen värst. Benen började högt över ryggraden, tror jag. 🙂

Det jag glömde i förra inlägget var att ondgöra mig över elaka människor. Nordea hade problem och jag kunde inte betala med kortet i matkassan. Vid automaten var det kö och rätt omgående försökte en kvinna tränga sig och när hon inte fick detta kacklade hon högt och ljudligt om hur långsam jag var (var jag inte, men fick försöka två gånger) och det gick inte andra gången heller. Då gick jag därifrån och tog ut i kiosken utanför Kvantum istället (man får ta ut 200 om man köper något) hos en så snäll expedit som sa att det var Nordeas fel , inte mitt. Jag kunde därmed betala mina varor men det är inte sånt jag behöver just nu. Alls.