Oktober

Fake news pratas det mycket om nu.  När det egentligen skulle inte skulle trumpetas så  mycket om annat än ”fake Kalle”.  För den hela och absolut sanna sanningen är att Kalle inte är en fet gris! Tvärt om är han en smal karl. Väldigt smal. Fast trumpen. DET stämmer. Fast trots allt är det bättre med såret i foten och än är amputation inte ett alternativ. (Bara som du tror, matte, oj, oj, oj).

Det är så mycket som är ”oj, oj, oj” nu. Som gjort för en kalle-matte att orera om.

Men det får vara, hon är ju så glömsk. Det kan vara bra att glömma. Men lite måste hon ju reta sig. Som på det här jakttornet t ex. Där hänger plaststrimlor  i mängder, trots att alla vet vad plast gör för skada både till havs och  på land. Då är det ännu värre att se att jägarna, ”skogsdjurens förvaltare” (tillåt oss att le!) inte ens kan föregå med ett uns förnuft.

Glömma kan hon inte heller att det oreras i media om den ”fantastiska sommaren” som varit. Det var inte fantastiskt med en torka som fick skog att brinna och vartenda vattendrag att torka ut.

Det är så dystert, gnölar vi ikapp, Kalle och jag. Hösten som är så jublande vacker, ja ofta i alla fall, att det inte borde finnas tid eller plats för tråkigheter.

Solen i livet ligger på köksbordet just nu. I form av fyra små gula kantareller. Wow!

Men även där finns det tröst att hämta. Varken Kalle eller matte tycker om gula kantareller. Häpp!