När alternativen känns få

… då åker vi till Trojas sjö. Här finns sjöbodar i lagom hundkojestorlek…

… och maffiga poseringstallar (till vääääldigt poseringsovillig giraff).

Spöklika björkar…

… och tomma vedhyen. Fast vem vill elda när sommaren fortfarande vill glänsa? Jag vill inte ens bada, ju… i alla fall inte idag.

Gården näras ståtliga kosserior  poserar gärna.

Och vägen hem ståtar med svampskog de luxe.  Här vet jag att det finns mycket att samla och nåde, NÅDE den som stjäl MIN svamp!

De fina vantarna... åh, de är för härliga och jag törs inte använda dem, bara titta på… DET törs jag!

Grisar är dom allihopa

…

Fast Ankan sköljde åtminstone av sig ofta…

Den renliga egenskapen önskar nog Lydias matte sin hund också… men hon äääälskar ju brunt, Lydia. Så pass att hon tvunget såg till att producera ett par chokladvalpar…

… i vårkullen. Till glädje för alla, ska väl tilläggas, för vem älskar inte len, härlig choklad?

Andra ägnar sig åt att finslipa sina förstörelsevapen, t om i sömnen.