IMG_9848

Skogen runt Trojas sjö är bra. Mycket stenar och fallna träd att kliva över…

IMG_9849

… och så svalkande vatten.

IMG_9853

Detta är inte en tjock hund utan en bild där Kalle ser tjock ut, dvs en synvilla. Han är faktiskt i tunnaste laget och får extra protein och olja i maten. Fast bilden får vara med ändå, för man anar lite fläskiga muskler på låret. Inte kunde den fete vara lös heller, för oj som det ylades vid badplatsen.  Mitt på dagen är det alldeles för sent att besöka Trojas sjö men Kalle hade förstås gärna lekt och satt lite sprätt på gaphalsarna. Fick han inte, stackaren.

IMG_9823

Detta är verkligen inte runda bullar. Det är inte fyrkantiga bullar heller. Det är unika bullar!  Men goda! Ganska många fler än på bilden dessutom. En klar nackdel, för då kan jag inte låta bli att äta några för många, bara för att. Men det sägs att man flyter bra när magen når oanade höjder, en slags livförsäkring, alltså.

Tornseglarna är här och rödstjärten far runt efter en lämplig boplats, göktytan tytade, ladusvalan lerar upp ett nytt bo i carporten, morkullan drar i skymningen, tallbiten biter sig fram i skogen, stararna samlar sig till sin alltid så tidiga flytt… kort sagt, det blev visst sommar i år också. Synd bara att den brinner bort, både via anlagda bränder och solhetta. Varmast och torrast sedan 1700-talet, tydligen. Sånt skräp! Värre är att detta triggar somliga, såna som inte är riktigt okej nånstans, allra minst inuti skallhålet. Det är inte bara förflugna gnistor från skogsmaskiner och bromsande tåg, nä, tyvärr är det som vanligt resultat av såna som tycker att det livar upp tillvaron att ordna med lite kulig skogsbrand.

MEN det ska visst komma lite regnskvättar och svalka framöver – något att drömma om och att prisa!

 

 

Annonser

Att stärka muskler

P1290982

… på Pinnben i värmen jobbar vi med. Jag kan inte släppa att Kalle musklat ur sig så efter sin tasskada och även om det bästa är att härja fritt över stock och sten är det inte lämpligt i vilda djurens födslotider. Visserligen sticker han inte men kan nog ändå sätta fart på något djur han tycker sig ana. Det räcker, det är alldeles förbjudet!

Så kvar blir nötandet. Kliva mellan stegpinnar och balansera på stenar och stammar är åtminstone något. Det viktiga är att han går, inte hoppar, för vid hopp stärks andra muskelgrupper än just de jag vill. Åh, som jag längtar till svala, friska höstdagar! Det är svårt för mig i värmen och humöret dalar som bly i vatten och resultatet blir glömska och total förvirring med allt. Ett normaltillstånd vad gäller mig kan man kanske hävda men en tiopotens mer är det utöver det normalt onormala…

Så vi nöter och matte pustar vidare. Vad annat göra! 😓

Härda ut

P1290976

Kaprifolen kom och gick oerhört fort…

P1290978

Klippt har det väl blivit både här och där men mycket är kvar. Sen måste det klippta göras om på nytt. Och på nytt igen. Suck. Fast varje gång jag kverulerar så, tänker jag på alla stackare som bor i staden – det alternativet vore förfärligt, enligt mig.

P1290979

”Nä, vi härdar ut, du och jag, matte!” ( Och suddigt är det nya ”inne”!)

Sikhjälma – längtan till förr

Ibland gör jag försök att hitta tillbaka. Till då. Förr. Då när jag alltid for runt som en skottspole i det vackra Uppland och särskilt i Roslagen. Men nu… det har blivit svårt med så många hundminnen förknippade… och med en Pinne som tycker att ett ställe utan andra hundar är ett totalt ointressant ställe.

P1290950

Nåja, när temperaturen skulle stiga till outhärdliga 29°C och utsikten att behöva klippa gräs… tja då BLEV det havet. SÅ DET SÅ!!! (Jag klippte några längder igår eftersom jag till min förskräckelse hittade en dunk alkylatbensin, attans!)

Visserligen hade jag tänkt åka till Ormstenen eller något men hm.. jag körde fel. Det blev Sikhjälma. Inte så dumt egentligen, där har inte Ankan varit med mer än någon gång.

P1290952

Torkan är förfärlig och spången här ligger över en torrlagd bäck.

P1290955

Sen har vi de så ofta förekommande klapperfälten här (+ en vacker hundrumpa)… en aning jobbiga att ta sig över….

P1290964

Vid fiskehamnen är nästan alla fiskebodar ombyggda till sommarstugor och allt är MYCKET privat.

P1290957

Men till slut hittade vi det våta, härliga vattnet! Tyvärr var det inga släta klippor att strosa fram över utan det blev ett ständigt balanserande. Just den saken fungerar inte så bra för mig nu, nästan inte alls, faktiskt. Besöket blev inte så långt pga det, för Kalle vill nog helst ha sin matte kvar, trots allt. Men det svalkade!

Hemma så småningom så blev det sannerligen inget trädgårdsarbete – puh, vad varmt! Däremot gjorde jag ny havremjölk – SÅ praktiskt när det är svårt att få hem riktig mjölk från affären i hettan. Men havremjölk fungerar alltid, bara att mixa några deciliter havregryn med nån liter vatten och en gnutta salt och sila. Gott blir det också, så sen blir det pannkakor eller våfflor.

I händelse av krig

IMG_9844

Jo, sånt pratas det mycket om nu.

Man ska ha grejer hemma, som vatten, t ex. Det tror jag att jag klarar, även om konserverna mest består av kattmat….

Men… jag har maskrosor!

IMG_9842-1

JAG ÄLSKAR MASKROSOR!

Tänk, vad de ger… underbar sallad, fantastisk sirap och dessutom härlig ”topping” på precis allt.

Ogräs??? Icke! inte ett dugg. Här är de ÖVERLEVNAD.  Perfekta, dessutom.

Nä… än klipper jag inte gräset!

Det händer på landet

P1290906

Det skulle börja som vanligt med vår lilla morgonpromenix på någon mil där Kalle surt fick bära sin klövjeväska med vattenflaskor.

P1290907

Men det känns bra att gå på tur med sin vän!

P1290911

Bondsyrenerna blommar och jag funderade på om jag skulle göra syrensaft, för det är ju så gott. Liksom jag funderade på att göra maskrossirap och för all del även granskottsdricka. Jaja, tanken är god.

P1290915

Dammen på Stora Fältet såg ut att ha ”samlat i hop sig” och jag trodde att vi skulle kunna ta oss förbi torrskodda, vilket vi också gjorde. Men sen hände detta:

P1290917

Först fattade jag inte riktigt vad jag såg, trodde att det var en sten jag inte sett tidigare. Men stenen hade ju horn… och det var en nu väldigt död stackars älg som gått ner sig.

Inte hade jag mobil med mig och förresten hade jag som vanligt inte lagt in numret till gårdskarlen. Grannen har det däremot och honom såg jag harva en åker men avståndet var för långt. Men åh!

Nästan hemma mötte jag dock arkitekten som var ute på ordinerad motionstur med sin rullator som han fått efter en stroke i höstas. Han hade sin värstinmobil på sig OCH numret, inte till gårdskarlen men till ägaren. Denne är grek och det visade sig sen att han var där nere just nu så det blev väl ett dyrt samtal… men nu är det påtalat, i alla fall. Arkitekten har väl förresten också en eller annan peng under madrassen.

Sen fick jag höra att en död människa förra veckan hittats i en av våra sjöar och jag som senast igår hade tänkt lite på att premiärbada där, kanske eventuellt. Någon varningsskylt fanns inte uppsatt.

P1290920

Det sista dödsfallet stod denna zigzag-varelse för, ett vackert exemplar.

Men lite tröst i allt elände var att arkitekten visste att berätta att s:t bernharden Abbes husse har en ny valp på gång. Det gladde och kommer sen att ge Kalle lite lycka, för han hänger alltid dystert med huvudet när ingen Abbe syns till.

Ja, som alltid finns det små guldkorn i en annars bedrövlig värld.

Alltmedan vårsommaren fortskrider

 


IMG_9841

..så noteras att äppelträdet blommar som sällan förr. En humla sörplar ivrigt (den får man får leta lite efter men hen är rusig av lycka).

IMG_9840

Rusig av lycka är däremot inte den här stackars, stackars hunden…

Nä, inte alls, ett enda dugg. För matte har hittat på att Kalle minsann ska bära sitt eget vatten på promenaderna.  Dels för att fortsätta träna upp sina muskler och dels för att det är ont om det (vattnet, alltså). Och där det finns har läskiga skogsmaskiner spillt olja och glykol. Just nu är hemmaturerna verkligen inte de roligaste…

Att få tag på klövjeväska i affär var minsann inte det lättaste, för ingenstans  fanns såna och jag vill ju prova… För det första hade de flesta av affärerna lagt ner och för det andra hade de som fanns kvar inga alls.

Men idag hittade vi en butik i alla fall, en som jag ofta vara i när Embla krävde sitt. Inte samma ägare längre utan litet utbud och mer koncentration på hunddagisverksamhet. Men där fanns åtminstone ett par att välja mellan. Den som jag helst ville ha fanns dock inte i rätt storlek så det blev denna. Ingen att yvas över men kan kanske göra lite nytta ändå. (Dubbelsuck, sa Kalle.)

Men ser du, voffen min, en Fanta apelsin åt mig och en Fanta apelsin utan apelsin åt dig – DET är grejer det!

Ko koo sa västergöken! Och Emblas damm.

Tänk, i tidig gryningstimme ropade göken! Så äntligen, check.

IMG_9830

Till Emblas damm for vi senare i desperat sökande efter svalka. För tvi vale vad varmt det blev med +26° redan före middag… (Oj, oj, f´låt Cornelia. Härligt, härligt sommarväder menade jag!)

Som ansvarsfull och vettig hundägare borde jag förstås ha tagit med min Pinne i tidig morgontimme men då njöt jag av svalkan efter natten och tänkte skenheligt att de vilda djuren ville vara ifred för för vårt ständiga rännande…

IMG_9831

Vattnet hade inga jättevågor precis men ändå svalkade det lite, en pytteaning.

IMG_9832

Bara åsynen av vattnet gör att det blir lite mer uthärdligt. Fast just i östra Uppland är det rekordtemperaturer för tiden på året. Men, det tror jag vad jag vill om för på Öland, där jag ofta var i slutet av april, var det otroligt hett trots allt vatten…

IMG_9833

Redan nu börjar liljekonvaljerna, så de är nog överblommade alldeles till Mors Dag. (Jaja, de kunde ju eventuellt varit skarpa men nu hade jag ju värme-delirium.)

IMG_9834

Puh. Behövde lite svalka igen.

IMG_9836

Den käre Kalle svor så det osade emellanåt över att alla stenar skulle ”behoppas”, tjatiga matte!

IMG_9837

Det enda som är bra med den här bilden är att det inte är vi som är båten!

Leta upp dofter

IMG_9829

Nja, nosework vill jag inte kalla det men lite händiga är de i alla fall, kontaktlinslåddorna. Med varje förpackning följer en sån här med och eftersom jag bara sparar och sparar på ALLT är det ju bra om somt kommer till användning ibland. Som att strö ut ett spår av likadana, där hunden ska markera rätt.

För i en finns något som luktar gott och Kalle ska ju hitta just den och måste använda sin låååååånga näsa vilket han också gör med bravur. DÄR!!!  DEN är det!

Jag är så avig när det gäller regler och träning och UTVECKLING men visst är det roligt när det fungerar ändå ibland.

Fast nån kunde gärna få stänga av värmen lite även om en turkskurk inte har så stora problem som sin matte.

Men mycket bättre än att klippa klor är det hursomhelst, tycker vi så enhälligt!

Allt som vårblomstren skyndar förbi…

IMG_9825

Oj, vad det går undan, jag blir alldeles andfådd av att försöka hinna med.

Fast det var inte blommornas vårrally jag tänkte på utan på många hundar i USA. För inte bara den plötsliga värmen får mig att koka utan programmet ”hundviskaren” Cesar Milllans ”show” på TV. Eller snarare, hur det är ställt med alla familjer där som speglas.

Alltså något allvarligt fel måste de ha, ett gemensamt drag som får dem alla att tycka att det är helt i sin ordning att inte motionera och aktivera sin hund. Det är så förfärligt att se hur människorna på sin höjd slafsar runt en kvart eller så på stekande trottoarer eller tycker att den inhägnade pyttelilla bakgården helt kan göra jobbet. Flip-flops är visst standardutrustning vad det gäller träningsskor.

Det är så grymt, så vidrigt att se dessa hundar som självklart får svåra beteendeproblem och jag förstår inte varför denne Cesar Millan inte slår ihjäl ägarna eller låser in dem in dem för gott. Fast då blir han ju inte lika rik och avgudad.

Visst nämner han att hundarna bör motioneras, helst hela 45 minuter om dagen (!) men ett rullband är visst utmärkt och då slipper ju ägaren röra sig själv…

IMG_9828

Jag får alltid hundkalendrar från Tyskland som med foton som ovan alltid sätter huvudet på spiken. En hund som inte aktiveras aktiverar sig själv (om det finns något att göra alls). Fast nog kunde Kalle tänka sig att gräva om trädgården lite, han också, utan att ha promenadstörningar ett dugg. Som för att skaffa sig en sval liggplats, till exempel ”för  målet helgar medlen, matte”, påstod han häromdagen.

Kalle med sin bakgrund som gatuhund vet hur nödvändigt det är att röra sig men det hindrar inte att han njuter den lates himmelrike också, särskilt i värmen som råder.

Det är förbaskat självklart att man sätter hunden främst och inte har Millans ”lugn och undergiven” som sin främsta ledstjärna.