Igår

P1270641

Faktiskt ingen lagotto utan en spansk vattenhund och inget annat.
P1270642

Tyson gladdes som alla andra över att lite regn fallit och firade med ett gyttjebad i ett dike.

P1270644

En finsk lapphund i en färg jag aldrig sett förut. Vacker! (Och en ljus golden bakom.) Lekte mycket med Kalle.

P1270638

Lite skällig, bara. Kalle gnölade om att vi måste skaffa bra hörselskydd.

P1270663

Blev glad över att träffa goa rottis Vista, det var länge sen men hon har legat på sjukhus hon med tarmproblem. Tyson gör sitt bästa för att tömma (och slemma ner) vattenhålet…

De bygger och bygger i Uppsala, det semestras och semestras mera lika så. Blev mycket köer på hemvägen men eftermiddag är ingen ideal tid att transportera sig heller. Rondeller vet fortfarande väldigt få hur man kör i och nästan alla har tydligen trasiga blinkers…

Gullkian gick i alla fall igenom besiktningen som en oljad blixt, inte dåligt för +33 000-milaren.

Skulle skriva något mer men minnet, det minnet! 😕

Annonser

Rekreation

P1270543-1

Det har nog framgått hur viktig Hågahagen är i Kalles liv. Försöker att ta oss dit varje dag nu, för även för mig blir det som en mental vila en stund/några timmar.

P1270546

Häromdagen träffade vi förutom borzoien Trei (som jag felaktigt benämnt Frey tidigare) och lille Hugo momsblandning (ha, mopsblandning skulle det ju stå!) och även några ”nya” gatuhundar. Jag och namn…

Men kolla bara på ”Dåndimpen” Treis vackra steg!

P1270549-1

Hursomhelst, hon i blå sele var först en rädd typ, nyss hitkommen till Sverigemen då har vi ju Kalle som alltid gör underverk. Nästa gång, hokus pokus, var hon så modig. 🙂

P1270550-1

Dåndimpen i all sin prakt.

P1270552

Detta är inte japansk spets! En äldre ras är det, som ser precis likadan ut och jag kommer för allt i världen inte ihåg namnet på rasen. Volpino italiano var det, tack Kicki på Travarens kennel.

P1270563

Ny ras i hagen var vetehunden eller softcoated wheaten terrier, här i samspråk med en spansk vinthund. Den var där med en whippet i samma färg… öh… brindle heter visst teckningen.

P1270566

Vetehund har jag funderat på ibland, de är väldigt schnauzerlika till sättet men just det faller det ju på… ingen hund får påminna om Embla utan att vara Embla.

P1270570

Här har vi whippeten och så Kalle som tycker att de ska leka! ❤

P1270576

De ”tydliga” hundarna där bakom är en nedklippt amerikansk cocker och en dansksvensk gårdshund (de var två).

Varför jag jämt åker till Håga? Jo, det är lite jobbigt att vara och gå hemmavid, allt är så ankigt. Oftast trevligt folk där dessutom. Ger alltid nya intryck och öden att fundera över. Sen är det lite välbehövlig springaktivitet för Kalle där han kan briljera på det han är bäst – medling. Att ALLA blir så förtjusta i honom glädjer förstås också… och tröstar.

Göra något varje dag, var det, ja.

P1270508

Därför ordnade jag in Gullkian på verkstad i morse. Trodde att den skulle behöva bärgas hela vägen in men killen hade en sån där chockmanick , så jag kunde köra själv.

P1270510

Batteribytet tog två röda och sen var det bare å åk. Hade tänkt besiktiga i samma veva men jag måste ju  ha något att göra i morgon också.

P1270518

Vi var ju i Uppsala och då är det tvunget att besöka Hågahagen. Och se vilken tur vi hade!  Ulla var där! Henne har vi inte träffat på många evigheter och hon blev också glad. På bilden ser hon tjock ut, men det är hon inte alls, hon har bara knökat ner sig i dricksvattenpölen på klippan – skön svalka!

P1270526

Tyson var också där och tippade återigen mig nästan på ända när han klev mellan benen och förväntade sig att bli kliad.

P1270528

Här syns det att Ulla är smal och smäcker!

Hemma igen var vi hönsherdar, Kalle och jag. Ffa åt lilla Pyllingen. Ett par timmar fick de sola och sand/jordbada innan det var läggdags och då tog vi kvällspromenaden Bort-i-vägen. Idag hade vi tur och träffade nästa Båtsman och jag var främst glad att jag kunde meddela läget. Liksom ha det gjort.

Sen öppnade sig himlen och vi blev genomdränkta (”Fast det gör inget matte, jag kan torka av mig på sängen hemma”.)

Ja, det var den femte dagen, det.

 

Dagens Håga, då

 

Ann på Stall Octopus förstår gott vad som står till. Hon förlorade sin finaste Tinka för 2,5 år sedan Hade skrivit fel först, tiden rusar ju… och dras nu med aussievalpen Zack, Trassels nya kompis. Skojar bara, det går så bra, så bra och Zack är väldigt rar och söt och busig och har sylvassa tänder… och världens bästa lillmatte. Ann tyckte också att hagen var det rätta.

Så fick det alltså bli även om Tryggve tjorvar och tycker att det är vackert med diverse lysande lampor, fast det får bli nästa veckas ta-itu-med.

P1270468

Vi hade stor tur trots sen ankomst och träffade denna labrador/vorsteh. Också en räddningshund, från Cypern tror jag. (Är ju så glömsk.)

P1270477

Så roligt de hade!

P1270465

Inte skarp bild men glädjen lyser ändå. Känns gott i själen att se. Hittad övergiven som liten valp och vips fick han ett underbart liv här. Han gav Kalle en så bra rusarglädje.

P1270479

Det gjorde lilla dvärgtaxen Hugo (tror jag att han hette) också. Framförallt var han en en valp ännu i det mesta. Kalle  fick återigen visa hur fin han är även med jobbiga valpar och…

P1270482

… belönades med ren och skär avgudadyrkan.

P1270488

Här har Kalle kuperat sin långa näsa men Hugo följde vartenda steg med största beundran.

Jag är glad över att jag har min lurkturkburk! 💝

Bara från alldeles nyssnyligen

P1270450P1260859-1

Det regnar rejält idag – Ankan hade inte alls uppskattat det våta. ”Vatten ska komma underifrån!” var Vattenvandrarankans bestämda åsikt. Att hon slipper bli regnvåt tröstar inte. Att jag inte kan vrida tillbaka tiden skär som knivar. Att ingen Ankeklunsa kommer så snart jag sträcker ut handen. Att jag inte snubblar på Ankan-jämt-ivägen inomhus… Jag förstår inte och jag uthärdar inte. Fast jag måste ju.

Turklurken hjälper såtillvida att hans liv också är viktigt och att jag kan fundera över framtida aktiviter som passar en långbent giraff. Capturing, kanske (=fånga beteenden).

Sånt kan jag försöka att tänka på, inte på att Ankan hade varit så glad över att få vara med, för hon hade naturligtvis inkasserat belöning för allt som Kalle åstadkommer. Den tanken kan jag le åt ändå och det är ju ändå något.

Jag vill tacka alla som sett vad som hänt och hört av sig. Det tröstar och värmer. ❤

 

Vi gör som det är sagt

P1270452

Redan igår åkte vi till Gryta kyrka. Så här vackert var det på många gravar med begonior men på…

P1270453-1

… mammas och Grabben i graven bredvids grav  blev det bara vattning och en ynklig härv med giraffer (de där gula rudbeckiorna vad de nu heter) och flox från hemma. Lavendeln är nästan överblommad men nu vet jag läget och kan bättra på. Vi ska ju göra något varje dag, har jag bestämt. Egentligen hade jag tänkt gå där med Kalle men det tröskades och härjades, så vi for faktiskt förbi Hågahagen på hemvägen.

P1270457-1

Utomordentligt trevligt, sa Kalle. Hundarna har jag glömt namnet på men det var en trevlig, mycket varglik husky med hängande öron och en småväxt golden. Trevliga ägare hade de.

P1270461-1

Men bonusen kom när jag lastade in Kalle i Tryggve. Två basenjis! Ny ras för mig här i hagen och dessa urhundar som inte kan skälla var väldigt trevliga.

Jag tog till dessa bilder eftersom idag regnade mycket och jag hade ändå glömt kameran.

P1270433

Men tänka sig, idag var både Tyson, sankt bernharden där och återigen Trei, borzoien, den svartvita ”dåndimpen”. Trei är ett estländskt  namn, familjenamnet för matte Maxine. Idag i det svalare regnvädret gav han Kalle en god match i fyrsprång och även Tyson klumpade på i full fart. Tysonmatte gjorde mig glad när hon sa att Tyson bara kliver mellan benen på personer han har fullt förtroende för, aldrig annars. När jag klappade Trei häpnade matte: ”Han låter sig inte klappas”. Kände mig löjligt och behövligt stolt.

Sen var det bara att åka till det tomma hemma, men flera gånger hade jag tänkt ”nu måste vi skynda, så att Ankan inte blir ensam för länge” för att i samma sekund komma på vi hade all tid i världen. Men jag grät inte. Inte där och då.

Nu ska Kalle och jag gå Bort-i-vägen. Sist var Ankan med men jag ska försöka.

Det gör så ont, så ont

bild

11 år och sju månader – det sätter sina djupaste spår och jag vet inte hur jag ska komma vidare. Bildcollaget är inte nytt men ger en glimt i alla fall. Den ömma bilden mellan Embla och Ankan speglar deras vänskap (när Embla väl kommit över sin misstänksamhet i början), bilden högst upp till vänster är på Jobbankan i ladugården (”mystiska Arne”) på Spånga, den svarta skönheten är Ankans vackra mamma, Kennel HaMoSti’s Alice, lika förtjust att pryda sig i naturliga smycken som Ankan också var. Embla var alltid idolen för det gyllene ägget och Ankan sörjde mycket när Embla vandrade vidare.

Embla var en läromästare på alla sätt och jag har lärt mig av henne att hålla vägen öppen, att fortsätta, att låta Embla och nu Ankan vara med i allt även i fortsättningen.

Men det är så oändligt svårt, så fruktansvärt tungt.

Kalle gav mycket guldkant åt Ankan och för det får han medalj och nu är vi två som får sträva vidare. Det måste gå.

Den sociale Kalle ska få fortsätta med det han älskar, ofta komma till Hågahagen och rumbla runt med alla sorters hundar. Samtidigt är han en enmanshund och jag tror inte att det blir en ytterligare. Fast… sånt vet man aldrig. Själv kommer jag att fortsätta berätta, för det är också en länk till Ankan. Denna underbara Anka som betytt allt.

 

 

Ananke av Cambo

Idag fick Ankan träffa Embla – min enda tröst i det mörka helvete som nu råder. Herriots ultraljud visade den omfattande pyometra (varig livmoderinflammation) som jag just börjat att misstänka. En operation vid hennes ålder hade varit fruktansvärt egoistiskt och hon fick sluta som hon levt. Alltid glad och lycklig. Alltid.

Lite rörigt men hej ändå.

P1270428

Idag lyckliggjorde jag Kalle genom Hågahagen. Där fanns Maxi och Gösta men ffa denna otroligt vackra borzoi:

P1270430

Ok, Maxi här… inte någon borzoi, precis men där:

P1270433

Så tjusig att jag dånade. Första gången jag fick se en svart och vit. Kalle fick sig en redig springkompis, han!

I övrigt måste vi ta det lugnt. Långpromenader – åh, ljuvliga höstkänningar – och svala nätter, ge mig en riktig september, inte som förra året med hettan som var då och som förstörde alla vackra färger.

Byttorna är nästan slut så det blir nytt när det blir!

Ha en fin sensommar!

Sensommar

P1270396

Ankan hälsar att allt är bra om än det råder ökentorka.

P1270418

Tassel gör som Silverkatten på sin tid, möter oss Bort-i-vägen.

Kaspar försvann härom natten och så började Kalle att vrålskälla och jag trodde att hans (kattens) saga var all men … dagen därpå dök han upp, tack och lov. Hade missat att den delen inte uppdaterades! Tack Helena! Jag är väldigt glömsk och förvirrad nu men med svalare väder hyfsar det nog till sig.

P1270411

En kyckling till kom för tre dagar sedan, kärleksfullt placerad i stenramlet i hönsgården: ”Jo, kluck, kluck, ett finemang ställe” tyckte höna-pönan … hm. Fascinerande med de enorma fötterna! Fast jag tror att blir en tupp.

P1270413

I morse gladdes jag: det var bara 4+ och sensommardimmorna svepte.

P1270415

Rönnbären rodnar alltmer.

P1270387-1

Mina solrosfrön från fågelmatningen har självsått sig i pallkragarna! ”Skogen” under äppelträdet, där matningen sker, nja, där blir det nog bara få pga av torkan. Vattnet har nästan sinat helt, här sparas och gnetas det. På nyheterna hörde jag att ALLA ska betala en dyr VA-avgift trots eget vatten men varför inte, det är ju min skyldighet att se till att städerna kan fortsätta med sitt orimliga slöseri utan eftertanke. Varken rättvist eller ett dugg roligt. Vikten att inte slösa bör vara en stor del av undervisningen och hur och vad man gör i knepiga situationer borde det vara rep-månad på.