Det händer på landet

P1290906

Det skulle börja som vanligt med vår lilla morgonpromenix på någon mil där Kalle surt fick bära sin klövjeväska med vattenflaskor.

P1290907

Men det känns bra att gå på tur med sin vän!

P1290911

Bondsyrenerna blommar och jag funderade på om jag skulle göra syrensaft, för det är ju så gott. Liksom jag funderade på att göra maskrossirap och för all del även granskottsdricka. Jaja, tanken är god.

P1290915

Dammen på Stora Fältet såg ut att ha ”samlat i hop sig” och jag trodde att vi skulle kunna ta oss förbi torrskodda, vilket vi också gjorde. Men sen hände detta:

P1290917

Först fattade jag inte riktigt vad jag såg, trodde att det var en sten jag inte sett tidigare. Men stenen hade ju horn… och det var en nu väldigt död stackars älg som gått ner sig.

Inte hade jag mobil med mig och förresten hade jag som vanligt inte lagt in numret till gårdskarlen. Grannen har det däremot och honom såg jag harva en åker men avståndet var för långt. Men åh!

Nästan hemma mötte jag dock arkitekten som var ute på ordinerad motionstur med sin rullator som han fått efter en stroke i höstas. Han hade sin värstinmobil på sig OCH numret, inte till gårdskarlen men till ägaren. Denne är grek och det visade sig sen att han var där nere just nu så det blev väl ett dyrt samtal… men nu är det påtalat, i alla fall. Arkitekten har väl förresten också en eller annan peng under madrassen.

Sen fick jag höra att en död människa förra veckan hittats i en av våra sjöar och jag som senast igår hade tänkt lite på att premiärbada där, kanske eventuellt. Någon varningsskylt fanns inte uppsatt.

P1290920

Det sista dödsfallet stod denna zigzag-varelse för, ett vackert exemplar.

Men lite tröst i allt elände var att arkitekten visste att berätta att s:t bernharden Abbes husse har en ny valp på gång. Det gladde och kommer sen att ge Kalle lite lycka, för han hänger alltid dystert med huvudet när ingen Abbe syns till.

Ja, som alltid finns det små guldkorn i en annars bedrövlig värld.

Annonser

Alltmedan vårsommaren fortskrider

 


IMG_9841

..så noteras att äppelträdet blommar som sällan förr. En humla sörplar ivrigt (den får man får leta lite efter men hen är rusig av lycka).

IMG_9840

Rusig av lycka är däremot inte den här stackars, stackars hunden…

Nä, inte alls, ett enda dugg. För matte har hittat på att Kalle minsann ska bära sitt eget vatten på promenaderna.  Dels för att fortsätta träna upp sina muskler och dels för att det är ont om det (vattnet, alltså). Och där det finns har läskiga skogsmaskiner spillt olja och glykol. Just nu är hemmaturerna verkligen inte de roligaste…

Att få tag på klövjeväska i affär var minsann inte det lättaste, för ingenstans  fanns såna och jag vill ju prova… För det första hade de flesta av affärerna lagt ner och för det andra hade de som fanns kvar inga alls.

Men idag hittade vi en butik i alla fall, en som jag ofta vara i när Embla krävde sitt. Inte samma ägare längre utan litet utbud och mer koncentration på hunddagisverksamhet. Men där fanns åtminstone ett par att välja mellan. Den som jag helst ville ha fanns dock inte i rätt storlek så det blev denna. Ingen att yvas över men kan kanske göra lite nytta ändå. (Dubbelsuck, sa Kalle.)

Men ser du, voffen min, en Fanta apelsin åt mig och en Fanta apelsin utan apelsin åt dig – DET är grejer det!

Ko koo sa västergöken! Och Emblas damm.

Tänk, i tidig gryningstimme ropade göken! Så äntligen, check.

IMG_9830

Till Emblas damm for vi senare i desperat sökande efter svalka. För tvi vale vad varmt det blev med +26° redan före middag… (Oj, oj, f´låt Cornelia. Härligt, härligt sommarväder menade jag!)

Som ansvarsfull och vettig hundägare borde jag förstås ha tagit med min Pinne i tidig morgontimme men då njöt jag av svalkan efter natten och tänkte skenheligt att de vilda djuren ville vara ifred för för vårt ständiga rännande…

IMG_9831

Vattnet hade inga jättevågor precis men ändå svalkade det lite, en pytteaning.

IMG_9832

Bara åsynen av vattnet gör att det blir lite mer uthärdligt. Fast just i östra Uppland är det rekordtemperaturer för tiden på året. Men, det tror jag vad jag vill om för på Öland, där jag ofta var i slutet av april, var det otroligt hett trots allt vatten…

IMG_9833

Redan nu börjar liljekonvaljerna, så de är nog överblommade alldeles till Mors Dag. (Jaja, de kunde ju eventuellt varit skarpa men nu hade jag ju värme-delirium.)

IMG_9834

Puh. Behövde lite svalka igen.

IMG_9836

Den käre Kalle svor så det osade emellanåt över att alla stenar skulle ”behoppas”, tjatiga matte!

IMG_9837

Det enda som är bra med den här bilden är att det inte är vi som är båten!

Leta upp dofter

IMG_9829

Nja, nosework vill jag inte kalla det men lite händiga är de i alla fall, kontaktlinslåddorna. Med varje förpackning följer en sån här med och eftersom jag bara sparar och sparar på ALLT är det ju bra om somt kommer till användning ibland. Som att strö ut ett spår av likadana, där hunden ska markera rätt.

För i en finns något som luktar gott och Kalle ska ju hitta just den och måste använda sin låååååånga näsa vilket han också gör med bravur. DÄR!!!  DEN är det!

Jag är så avig när det gäller regler och träning och UTVECKLING men visst är det roligt när det fungerar ändå ibland.

Fast nån kunde gärna få stänga av värmen lite även om en turkskurk inte har så stora problem som sin matte.

Men mycket bättre än att klippa klor är det hursomhelst, tycker vi så enhälligt!

Allt som vårblomstren skyndar förbi…

IMG_9825

Oj, vad det går undan, jag blir alldeles andfådd av att försöka hinna med.

Fast det var inte blommornas vårrally jag tänkte på utan på många hundar i USA. För inte bara den plötsliga värmen får mig att koka utan programmet ”hundviskaren” Cesar Milllans ”show” på TV. Eller snarare, hur det är ställt med alla familjer där som speglas.

Alltså något allvarligt fel måste de ha, ett gemensamt drag som får dem alla att tycka att det är helt i sin ordning att inte motionera och aktivera sin hund. Det är så förfärligt att se hur människorna på sin höjd slafsar runt en kvart eller så på stekande trottoarer eller tycker att den inhägnade pyttelilla bakgården helt kan göra jobbet. Flip-flops är visst standardutrustning vad det gäller träningsskor.

Det är så grymt, så vidrigt att se dessa hundar som självklart får svåra beteendeproblem och jag förstår inte varför denne Cesar Millan inte slår ihjäl ägarna eller låser in dem in dem för gott. Fast då blir han ju inte lika rik och avgudad.

Visst nämner han att hundarna bör motioneras, helst hela 45 minuter om dagen (!) men ett rullband är visst utmärkt och då slipper ju ägaren röra sig själv…

IMG_9828

Jag får alltid hundkalendrar från Tyskland som med foton som ovan alltid sätter huvudet på spiken. En hund som inte aktiveras aktiverar sig själv (om det finns något att göra alls). Fast nog kunde Kalle tänka sig att gräva om trädgården lite, han också, utan att ha promenadstörningar ett dugg. Som för att skaffa sig en sval liggplats, till exempel ”för  målet helgar medlen, matte”, påstod han häromdagen.

Kalle med sin bakgrund som gatuhund vet hur nödvändigt det är att röra sig men det hindrar inte att han njuter den lates himmelrike också, särskilt i värmen som råder.

Det är förbaskat självklart att man sätter hunden främst och inte har Millans ”lugn och undergiven” som sin främsta ledstjärna.

 

 

Anksjön i våren

IMG_9809

Grönt är det, så att det nästan bländar. Maj månad är ju sån och det är redan torrt och dammoln från traktorer på åkrarna skymmer sikten. Det är ett slitgöra nu för alla jordbrukare och det var så tydligt på Öland, som jag förr ofta besökte den här tiden på året. Där hittade jag en gång en lantbrukare som verkade död, där han hängde över ratten på sin traktor. Men han tog sig bara en utmattad tupplur, visade det sig, när jag försiktigt närmade mig för att kolla ”likets” status.

IMG_9811

Anksjön verkade som ett ett svalkande mål för dagen. +26° C är lite för varmt  och se, där fanns några träd kvar!

IMG_9812

Ormbunkarna såg ut som, som… ja som dinosaurier, vilket de ju för all del också är och de gjorde sitt bästa för att knöggla ut sig.

IMG_9814

Torrskodd tog jag mig inte fram, för här har har man kört med nåt tyngre, förmodligen motocrosscykel.

IMG_9818

Men Anksjön var sig lik, även om min badhytt med ”öppen planlösning” inte fanns kvar. Men bada tänkte jag inte ändå, även om det hade varit svalkande .

IMG_9819

Kalle badade inte heller, även om han gick hårt in för att att minska den redan lilla sjöns storlek.

Så kan det också vara en dag i mitten på maj och jag har inte hört göken.  Ur led är tiden och klockan och världen.

IMG_9823

Inte så mycket att hurra för men hembakat bröd slår prexis allt! Två plåtar till och vi är i hamn. Så ska det dras ( vad det nu var som skulle vevas…).

När det är maj…

IMG_9794

.. så ska det blomma. Men vad är det här? Bara guliga och fuliga tulipaner…  Jag som vill ha såna däringa andra, rosa och randiga och finelifina… Som tur är har rådjuren ätit upp de röda, för den kombinationen ryser jag extra över. Gäller hos mig, märk väl!

IMG_9795

Men äh, vi åkte bort från eländet  – till ”körgår´n.”

IMG_9805

Där var kransen borta (?) fast andra gravar hade sin allhelgonadekoration kvar. Jaha, då behövde jag inte städa bort den, själv, då… Lavendeln har redan blommat, så den klippte jag och så petade jag ner några växter till.  Några lökväxter hade också kommit och överkommit

IMG_9798

Men i hagen ovanför strålade gullvivorna. Jag plockade inte en enda, för jag tänkte att de kunde kliva upp och kolla själva, mamma och pappa.

IMG_9800

Lite företagsam får man va´

IMG_9803

Slånet flödar och bjuder nog på både saft och marmelad vad det lider.

Här finns inte mycket slån men gräslöken växer så att det knakar!

Inte många rätt just nu

IMG_9792

… fast det bryr sig inte brandliljan om som minsann tänker komma ändå.

IMG_9793

Och fast jag inte hittar klövjeväskorna, så musklar han på sig och liknar snart en michelingubbe vilket förstås inte heller är det eftersträvansvärda. Men de bullar ut lite överallt, kallemusklerna. De dög också tyvärr till att skrämma livet ur lilla kycklingen vilket just inte var så poppis.

Ledsen blev jag men slipper att vara extramamma, vilket Kalle tycker är utmärkt.

Det är bara att torka tårarna och sträva vidare, bättre dagar kommer väl kanske.

En tidigare Anka i Ängskär. Med koppel på??? Förmodligen var det rörelse av onödigt folk nära och något måste också förklara Ankans dödgrävarmin…

Nå, ett gott försök var det att åka åt det hållet men snart brast det i motivation och vi vände hem igen.

Idag, tisdag, kom vi åtminstone till Trojas sjö och knatade runt. Den är ju även Kalles och just där bestämde jag ju att Kalle skulle flytta hit. Nån kamera var inte med men sjön låg helt stilla och spegelblank och storlommen dök. Fint är det där och än var det inget folk som störde heller.

Alla björkar har fått musöron och det är visst mer än dags att plantera om krukväxterna. Några blev det men sen tog jorden slut och det var tur, för slut blev jag också. Det är ohyggligt varmt!!! Över 20 grader, puh och huh!

Sånt är läget, kanhända lite dystert men snart måste man klippa gräset, så nog finns det att klaga över! 🙂

 

 

Fotlös men inte rådlös

IMG_9780

Kalle vet på råd, han, när matte inte gör det. Hon gnäller och gnölar om att inte hitta klövjeväskorna som alldeles försvunnit men Kalle, han försäkrar att våra långa turer kommer att råda bot både på tasslösheten och benmusklerna ändå. Fast just nu dräller våra skogar av grönklädda militärer som tydligen har någon övning. Här. Just HÄR! Så oförskämt.

IMG_9762

Då drar vi väl bortåt. Öregrund är ett av smultronställena och smala smitgränder uppskattas stort. För att inte tala om svalörten för sån finns inte härhemma ett enda dugg.

IMG_9766

Dessa underbara barndomsklippor!

IMG_9779

Annars blommar det på och även om träden inte blivit gröna än, så händer det nog idag. Tills dess får scillan leka.

IMG_9781

Lilla Du får också njuta, även om de andra hönsen är lite avundsjuka.

IMG_9782¨

Men de kan också konsten att ta det lugnt.

IMG_9786

Äntligen visar vitsopporna i trädgården vad DRÄLLA är. Från vitsippshavet finns många ankiga bilder som jag tittat på under morgonen. Men såklart blev jag ledsen över att varken hon eller Embla finns i bilden längre.

IMG_9788

Men Kalle kan duga han också även han varken har skägg eller guldglitter. Jo. Måste han. Gör han.

Hej på dig, Lilla Du.

IMG_9734

Konstigheter har flyttat in i schnauzerstugans kök…

En valpbur, Emblas gamla som hon aldrig använde men alls inte hysandes en valp för tro inte att matte har blivit helt galen (bara nästintill). Fast nära skjuter ju ingen hare, så sant, så sant.

IMG_9735

Nä, ett helt annat tryne och väldigt litet i jämförelse – en kyckling! Lilla Du kom ”från ingenstans” och pep förtvivlat, där den irrade runt på golvet hos hönsen. Nå, då var det ju finemang att det blev städat där bara häromdagen och Jungfrun tog på sig det tunga ansvaret att uppfostra denna nyutsprungna ros…

IMG_9736

För att värna både den och den nästintill galna matten, så fick ekipaget flytta in i stugköket. Joho! Det går så bra så och såna söta överraskningar gläder alla, mest en giraff som dock tycker att han kan få smaka, ”bara lite, lite, snälla?”

IMG_9737

Men så orättvist kan det vara, att det inte gick an ett dugg utan lurken får istället surt posera framför vacker scilla som brutit väg genom den omåttligt välskötta gräsmattan. Lurken skäms lite över att det ser ut så, det syns ju tydligt på bilden… men det kan ju göra det samma om den goda smakbiten nu ändå inte får prövas. Inte ens lite…

IMG_9741

Därute stormar våren fram och vinden viner. Sälgens videkissar kom och försvann fortare än någonsin, för bråttom, bråttom är det!

IMG_9744

Blåsipporna försöker sig på det här med variation men de grälar tydligen mycket och kan inte komma överens om hur många kronblad de nu egentligen ska ha för man ju aldrig vara för säker på någonting nuförtiden. ”Ta det osäkra före det säkra”, ropar de ivrigt och blommar strax över och kan sprida sina kronblad och sig själva till kommande generationers huvudkliande.

IMG_9755

Förvirringen har också slagit till hos vitsipporna, som minsann inte vill vara sämre.

IMG_9745

Som alltid infinner sig ett lugn när jag ser hur duktigt Embla tvättar sitt skägg och hänger på tork – överallt. Jag hoppas och önskar att den lilla fransyskan Tinka ”hoppar moln” med Embla som kommer att bli så glad över sällskapet av en likasinnad systerdotter och lära sig att det går an riktigt bra att flyga runt däruppe och hålla koll på allt och att det så småningom om ett långt tag kan trösta hennes människor som fick bli kvar. I Provence finns kanhända inte just schnauzerskägg i träden men om man inte är så petnoga fungerar det nog med ginst och fält av lavendel och vallmo också.

IMG_9747

Lungörten har minsann kommit och sätter färg på tillvaron.

IMG_9748

”Äh, skärp dig matte, det finns faktiskt roligare saker, som att springa och springa och så kan man springa ännu mer”.

IMG_9750

Fast det ska bara arbetas jämt och ständigt och att backa uppför stenar, såna onödor hävdar bara elaka mattar att det finns någon nytta med.

IMG_9751

”Fast jag kan, det kan jag och hit med god belöning, på momangen.”

IMG_9752

Men äntligen släpps en stackars turkisk slav fri på bästa utegymmet… och matte är lite tacksam att just detta förfärliga hygge har en urgammal väg tvärs över – förr den enda förbindelsen till nästa by.

IMG_9757

Men snart blev det ”stenar-upp-å -sitt” igen och bökigt är det att knöla ihop sin långa, vackra lekamen, pust. Fast giraffpinnarna ser ju onekligen tjusiga ut och det oerhört förnedrande badet i den trånga duschkabinen häromdagen har verkligen blivit ett rysligt minne blott.

IMG_9730

I trädgården strävar även den envisa rabarbern upp och minsann blir det snart en och annan paj och kanhända lite saft. ”Den får du ha för sig själv, matte”…

IMG_9728

Tibasten förnekar sig inte heller och nu känns det verkligen lite hoppfullt.

IMG_9726

”Fast ett koppel är mer än nog, det borde varenda matte begripa… men en ringdans till vårens ankomst känns ändå ganska bra!”