Trettondagen

Lika bra att jag skriver det, så att jag inte får för mig att det är midsommardagen eller så…

Fast vädret ute säger förstås annat, ruggigt, blött och isigt. Stormen Alfrida tjoade på rätt ordentligt här och mycket finns att ta rätt på av grenar och kvistar. Kalle ska nog sättas på det! Kunde Embla så kan nog den turkiske prinsen också. De senaste dagarna blev det inspektion av vägarna härikring – igår gick vi hela vägen runt Trojas sjö och det är i allafall över två mil. Mycket med tanke på att väglaget var på sånt glatt humör.

Det har fallit en hel massa träd och fortfarande är det farligt i skogen, därav tråktraskandet på vägen ( som bara är näppeligen röjd – det sticker ut fallna träd över halva vägen på många ställen.

Men igår gick vi förbi gladgrisarna och de har kultingar, så söta. En var en pellegris som behövt extra omsorg, Bertil heter han!

Grisfarmarna har även en schäfer hos Kinghussen. Den ståtar med namnet Gunnar.

När vi passerade Kolsvedjan mötte vi en till ny hund, också schäfer men namnet har jag glömt just nu. Sist tre överglada tollare.

Varje gång fick jag känna mig stolt över Kalle, någon behändigare hund kan man knappt tänka sig!

Visst vill han hälsa och det visar han med giraffskutt halvvägs till himlen, men drar, det gör han inte och alltid lika vänlig är han.

Så den enda bilden visar årets mål, inte nyårslöfte: åter ska han komma upp i michelingubbemuskler så som han såg ut efter ett år Ankan och alla långturer.

Tänk vad en långdragen skärskada i tassen kan åstadkomma! Men nu är den ju äntligen bra, så det är bara att bygga på bullarna igen.

Må 2019 bli ett riktigt bra år ur Kalles synvinkel för då blir det bra för mig också!

Längtan

När jag ser den här bilden på en lycklig Troja som sitter på Österlens tak saknar jag den tiden mycket.

Tänk att bara hiva ur baksätet ur bilen och därmed enkelt göra om den till Hôtel Renault och åka iväg hit eller dit, kors och tvärs och överallt. Nu känns tre mil enkel resa till affären besvärlig.

Fast allt har sin tid och jag tror kanske att det skulle kännas bökigt att bo i bilen och laga allt över spritköket, även te- och kaffe-nödvändigheterna.

Men att resa med hundarna har varit roligt och gett så mycket.

Nu nöjer jag mig att gå ”mil etter mil” i hemmaskogarna (förlåt, hyggena ska det vara) men tänker ändå att kanske någon mer gång. Om inte annat skulle Kalle uppskatta att få vara allvarlig på Ölands Alvar eller få svindel vid Höga Kusten eller varför inte att få bekanta sig med sjöstjärna i Bohuslän.

Drömmar är något fint och hoppet också. En dag så …

Ledsen på IDIOTER… (igen, då)

Johorå, för idag blev det Anksjön för den icke alls ankliknande Kalle. Vi har hållit oss ifrån där ett tag, mest för att det kommit lite regndroppar sista dagarna och då brukar grodor och paddor få fart, även om jag till slut fått inse att våren sedan länge är förbi.

Så besviken jag blev… för där hade eld härjat och vårt fina paradis var helt svart av förkolnad vegetation. Källan till branden var min ”omklädningshytt” – alltså eldstaden med sina tre störar, så den är också ett minne blott.
Vad jag tänkte och tyckte om det lämpar sig inte för skrift.

Kalle var ändå nöjd över att få galoppera fram över bergshällarna och jag hittade en ensam svamp… som kompletterades av några fler i Narnia och nu ska utgöra tröstemåltid!

Röstat och klart var det här

… även om valdebatterna har varit nog så sörjiga, vilket gamla Troja illustrerar så väl, klok som hon är även i livet efter detta.

Hon betonar också att sörjan är så läskigt brun och hennes min visar med all tänkbar tydlighet vad hon anser om detta faktum. Tänk om alla vore lika kloka som hon!

Jag var tidigt ute och bygdegården var trevligt nog närapå tom då. Stå i kö eller behöva frottera mig med en massa andra är kanske inte något som passar mig så väl. Särskilt inte med tanke på att så många flaggstänger och balkonger ”smyckats” med denna gyttjefärg.

”Sörja” är inte bara ett ord för att beskriva vattenblandad lera utan också ett tillstånd: ”att sörja”. För det är något jag gör, djupt. Mest över okunskap och förnekelse.

Nä, en röst på lurken Kalle, det hade varit något, för han har ju allt. En lååååång, nyfiken näsa och fyra kolossalt snabba giraffpinnar – de attributen skulle sätta snurr på allt och säkert till och med få Troja att applådera från sitt moln.

Svampen kommer

Jag tror att detta är en stulen bild men eftersom jag glömmer allt precis hela tiden kan jag ju inte vara alldeles säker… 😉

Hursomhelstsomhaver har som alla år svampsäsongen tagit över mitt liv. Kalle är ytterst missnöjd över ”svampandet” för ”det går så saaaaakta då….” men gläds å andra sidan åt att koppeltvånget är ett förfärligt minne blott. Men måltiderna… åh, lyx räcker inte. Kalle håller förstås med OM de är tillagade med en MASSA smör och MÄNGDER av Grädde. Fast… Inte så mycket Svartpeppar, gnölar han, så Onödigt!!!

Svårt och sorgligt är det att en papillon saknas. Jag stoppades igår av en person som hörde sig för. Den tillhör en syster till Baggbolarna och hade oväntat dragit iväg och blivit borta. Mardröm.

De har förstås letat kors och tvärs, liksom jag, här på mitt håll. Ännu inget napp.

Baggbolarnas två hundar röjer järnet överallt och Kalle är inte sämre på vårt håll. Men…

Ja, sån är slutet av augusti, efter en förfärlig sommar. Het, förtorkad och tom efter saknade, älskade hundar.

God morgon?

Regniga mornar känns sådär…

Jag gick ut i strid igen. Jag vann – IGEN!

Igår fick jag veta att slutfakturan skulle hamna på horribla ytterligare 30 000! Alltså, detta kunde inte stämma. Något måste vara fel. Så jag tillbringade en sömnlös natt, sammanställde alla timrapporter och där fanns inte mindre än 37 (trettiosju!) oredovisade timmar.

Så, idag rustade jag mig, slipade hörntänderna, anlade krigsmålning men framförallt hade jag varenda arbetstimme tydligt exponerad och äntrade firmans kontor med ryggen helt fri.

Ha! Ha! Ha! Idag har jag därmed sparat 40 000 kr. Inte illa, om jag får säga det själv! Jag hade rätt, de hade fel. Jag hade blivit dubbelfakturerad på skorstenen (som låg utom takläggningen), visade det sig så småningom.

Nu råkar chefen vara av den sorten som vill ha allt rätt, på rätt sätt och det är det som gör att mitt förtroende inte är brutet. Det hade blivit fel med de ”nya” takläggarna” men firman har å andra sidan gjort allt för att åtgärda detta – jag uppskattar denna chef enormt!

Nå. Tack vare att jag dag för dag redovisat antal timmar i min kalender kunde jag visa på den felaktiga timangivelsen. Det fanns helt enkelt inte timmar för att motivera slutfakturan. I mina onda ögonblick, tänkte jag att ”tölparna” inte anmält sjukdagar, men det hade de. Det hela låg på kontorsmadamen.

Nu slipper jag slutfakturan helt och jag får dessutom några extra bonustusingar insatta på mitt konto.

Lärdom: Ha kontroll, läs kvitton från affären (ungefär vart tredje är fel för mig men ger 25 kr extra som ursäkt), kolla dina hantverkare och var inte rädd att stå på dig!

Nu ligger taket inom trevligt avstånd från taket (ja, pengataket, då) jag hade och jag är sams med firman  (dock ligger två av de nya takläggarna riktigt pyrt till…).

SÅ ska en slipsten dras!

Man är väl inte så knivskarp, då

När jag läste dessa stora annonser, tyckte jag att att det såg ut som om erbjudandet hörde ihop, alltså 10 kr för det hela. 10kr st för paketet, liksom…

Det visade sig dock att att det var mer komplicerat än så. 10 kr ihop för två av grejerna men den tredje måste man betala extra för. Eftersom jag är tjockskallig, undviker jag förstås denna mack framöver.

Ankan mår fortsatt bättre, även om hon haltade på lite väl uppför Gamla Stigen. Vi (jag) tittade efter kantareller men såg bara förtorkade hallonkart. Igår hittade jag hela fem kantareller och hade tänkt utöka samlingen.

Den värsta klumpedunsan på jord – det är jag. Den här tavlan och några till hämtade jag idag och packade in just denna för dåligt. Glaset sprack och ramen tog stryk. Alltså, hur oduglig får man vara på en skala?

Jag blev förvisso lite stressad, för där var fullt med skåpbilar när jag kom. De har redan börjat att tömma och det sliter i hjärtat kan jag säga. Om ni läser i Aftonbladet om en massmörderska i modern tid, så är det jag…….

Nåja prylar är prylar och Ankan är Ankan. Där vet jag vad som är viktigast!

(WordPress har gjort lite idiotiska uppdateringar, därav bildstorlek och annat hokuspokus) 😦

Uppdatering!

Kolla svarsmailet från en besviken hudflängare!

Hej Hillevi

Tack för ditt mejl.

Jag är mycket överraskad att någon firma värderar dina saker till 30.000.

Vad är för något som finns där som är värda så mycket pengar.

Dom ska ge dig 11000 kr.

Så dom tror att dom ska få 30000 kr för allt och gå med vinst.

Men i slutändan är detta en bra affär för dig att du ska få pengar istället för att betala.

Jag skulle jätte gärna veta vad dom heter och kan sälja alla våra möbler och antikaviteter till dom.

Med vänlig hälsning

Michel

 

Yabbadabbadoooo, säger jag! 😀

Suddig bild på Kaspar – men nu kom jag på hur det skulle bli originalformat på bilderna efter uppdateringen… Kaspar kom på besök igen, efter några dagars utflykt.

Morgonmys

… från mobilen, fast mest ville jag fota Emblas söta Kurt-frilla!