Skurkigt

Visst kunde jag ha haft en härlig höstvy med sprakande eldfärger. I stället serverar jag min morgonbjörk med lite fuskfärger på. Medelhavsturkos himmel är en liten hint till Burken.

Den, Burken alltså, demonstrerar vad han tycker och särskilt nådig är han inte. Fast han begriper inte bättre, lurar jag mig själv.

Schnauzerstugan har ingen tv men jag kommer ihåg den som mina föräldrar tog hem till Rosenborg 1968. Det var ett naturprogram, det kommer jag ihåg och det snöade på savannen eller om det var i den svartvita tv:n där ”snön” vräkte ner.

Nåja det fixades med lite viftande på antennen uppe på skorstenen som var min favoritplats, för övrigt. Där bodde nämligen en kajfamilj som behövde mat varendaste dag. Så nog klättrade jag upp genom vindfönstret som en mycket lydig piga och vinglade däruppe på skorstenen flera gånger om dagen. Mamma visste inte om det, ska väl tilläggas. Apropå det var jag till graven igår, den 24 september, när mamma ”skulle ha fyllt 95 år” och satte dit blommor. Pappa i  ”Grabben i graven bredvid”, fick dela på rosorna. Närig får man inte vara, minsann. Det var han absolut inte, min pappa.

Sen hade jag funderat på det här med en Kallesida men han får faktiskt finna sig i att bara fortsätta på det gamla, för just precis det gör han ju, min fina giraff som tar allt med jättesprång.